Titta inte på drama

Det finns så mycket så mycket roligt som händer i soffan. Roligast är att titta på parodier. Har ni helt missat hur kul det är får ni här lite tips på några filmer, serier och program där några bra drifter med filmer och, eller, stereotypa människobeskrivningar, attityder, åsikter finns:

I filmen Wet hot American summer:

[youtube:http://www.youtube.com/watch?v=sNXF2UEGDqI]

Eller i Walk Hard:

[youtube:http://www.youtube.com/watch?v=9u5x9pdInTU]

Kvarteret Skatan:

[youtube:http://www.youtube.com/watch?v=DJpsMGNE30I]

Sarah Silvermans är helt klart bäst. Titta här.

Southparks Alien-parodi är bäst i serien:

[youtube:http://www.youtube.com/watch?v=aYPKAirIV7M]

Avslutningsvis: Humorprogrammet Nyhetsmorgon i Tv4 har också massa roliga inslag. Ett exempel är denna parodin på musiker. Obs denna är väldigt rolig också utan ljud.

Filosofiskt för fyraåringar


Snacka om method acting på en ny nivå; skådespelarna Willy Pettersson och Märta Lundin i Teater 23:s uppsättning av ”Prick och Fläck”, efter Lotta Geffenblads bilderböcker, lär ha studerat kaniners rörelsemönster i Folkets park för att få rätt feeling inför föreställningen. Med sådana förberedelser kan det väl inte gå helt fel? Nej, det gör det inte heller. Sedan är ju grundmaterialet, historierna, högklassigt.

Prick och Fläck blir osams, men lyckas lösa problemen. Prick och Fläck tappar sina prickar och fläckar och vet inte längre vem som är vem. Allt inramat av Hansson Sjöbergs smarta scenografi, med bland annat en stor stjärnhimmel och ett hus som förvandlas till ett rymdskepp, och Cecilia Nordlund och Lotta Wengléns musik. Att ställa existensiella frågor om vänskap till fyraåringar i teaterform kräver sin ensemble, men det här är en mindre triumf. Befriande också med en sånt seriöst anslag; regissören Anna Novovic säger sig inte se någon skillnad mellan att sätta upp Tjechov eller dramatik för barn.

[youtube:http://www.youtube.com/watchv=ZUj55Wl96Ck&feature=player_embedded]

Bad taste revisited

Efter mitt förra, något 80-talsnostalgiska, inlägg kommer nu dess raka motsats…

Ett besök hos min lokala livsmedelshandlare gav en deja vu-upplevelse av den mer obehagliga sorten.

Cherry Coke – Coca Cola med körsbärssmak – tillhör de mindre trevliga smakupplevelserna under pastellfärgernas och Roland DX7:ans årtionde. Må den försvinna snabbt från hyllorna igen. Och vaniljcolan som syns på hyllan under var väl knappast en hit den heller…

Jag får inte nog av henne

Jag blev blixtkär i hennes musik första gången jag hörde den och jag är det forfarande. Agnes Obel, till höger på bilden, är från Köpenhamn och bor numera i Berlin.
Nu har hon äntligen släppt sitt debutalbum ”Philharmonics” som finns att lyssna på här.

Lyssna på min favorit så länge:

[youtube:http://www.youtube.com/watch?v=vjncyiuwwXQ]

Det kom ett paket…


…i brevlådan i går. ”Bootleg Series vol. 9” + live-bonusskiva! Tro mig, att en samling med 47 Dylan-demos nu släpps officiellt är en stor grej. 15 av låtarna har till exempel aldrig givits ut i någon form. På min önskelista för bootleg series volume 10 står ”The Complete Basement Tapes”.

Teenage dream

Det kom ett pressmeddelande om att Doro Pesch blivit inbokad till Sweden Rocks hårdrockskryssning mellan Stockholm och Åbo i april. En liten stund senare pingar det till i mobilen. En kompis vill ha med mig på kryssen.

Det ska sägas med en gång: jag är inte den som brukar hänga på Finlandsfärjor men den här gången är jag rejält frestad.

1986, eller kanske 87, var jag på språkresa i Tyskland och kom hem med bland annat ett exemplar av det tyska hårdrocksbandet Warlocks platta ”True as steel”. Om det var musiken som sådan eller om det var sångerskan Dorothee ”Doro” Peschs fantastiska blonda hårsvall och tajta läderbyxor som jag sett på åtskilliga bilder i Okej och Metal Hammer som fick mig att köpa skivan ska vi kanske låta vara osagt. Däremot spelade jag den hårt ända tills nästa – och betydligt bättre platta kom, ”Triumph and agony”.

Skivomslagen till de båda plattorna kom i affischform att pryda väggarna i både pojkrummet och första egna lägenheten. Japp, vi snackar klockren tonårsdröm här. Man kanske skulle ta och boka biljett i alla fall…

Två favoriter från ”Triumph and agony”:

[youtube:http://www.youtube.com/watch?v=QDtytDUmPj0] [youtube:http://www.youtube.com/watch?v=jUHrVeKYGfo]

Och från första, och bästa, soloplattan ”Force majuere” den fina men blott alltför korta ”Bis aufs blut”.

[youtube:http://www.youtube.com/watch?v=AVnR4THR58o]

De senare soloplattorna har varit betydligt mer ojämna men har innehållit en del pärlor:

[youtube:http://www.youtube.com/watch?v=87mOs0f6ZTU] [youtube:http://www.youtube.com/watch?v=jcwGvV36IuY] [youtube:http://www.youtube.com/watch?v=PazBRmYm6fk]

Uppenbarelse

Jag är en stor fan av skådespelerskan Edie Falco som spelar Carmella Soprano i Sopranos och Jackie Peyton i Nurse Jackie.

Edie Falco. Till vänster som Nurse Jackie tillsammans med polaren Dr. O’Hara (Eve Best). Till höger med sin motspelare från Sopranos, James Gandolfini. Foto: AP/Scanpix

Sitter just och ser reprisen av ett gammalt Sopranos-avsnitt där Carmella äter middag med en präst hon är förtjust i när den slår mig – uppenbarelsen. Edie Falcos karraktärer har uppenbarligen samma smak i män oavsett vilken serie hon spelar i.

Prästen som Carmella nästan har en affär med spelas nämligen av Paul Schulze, samma skådis som spelar Eddie Wizzer, apoktekaren som Jackie strular med i Nurse Jackie…

Dagens ”auch”…

…Kitty Jutbring skriver inlägget  ”Jag vet hur jobbigt det är att gå från instängd till superkänd” på Debatt och jämför de chilenska gruvarbetarnas situation med sin i Big Brother. Auch. Pinsamt. Smaklöst.

”Vågar jag gissa att många av gruv-männen kommer att lämna sina tjejer och fruar? (Alla jag nånsin stött på i såpa-världen har lämnat sin respektive i anslutning till såpan av en eller annan anledning).”

Auch. Oj.
Eeh Kitty, det här är ingen dokusåpa, om nu någon glömt att informera dig om det.

Slutet är nära

Ni har sett honom i serier och filmer; den galna profettypen som går omkring med en skylt med budskapet ”The end is near” och försöker övertyga folk om den förestående undergången. Han blir dock allt mer sällsynt ute i ”verkligheten”. Men det är inte så att eldstormen mot the wacko from Waco satte spiken i kistan för undergångssekter världen runt. De har bara övergett IRL och gått online.

Såg idag ett inslag på Aftonbladets webb-tv som handlade om en av alla dessa undergångsmyter som florerar på nätet. Enligt den är våra dagar synnerligen räknade. Vi har bara lite drygt på oss att göra allt det vi vill göra. Den 21 december 2012 är mänsklighetens saga all när jorden slungas ned i ett svart hål.

Forskarna som medverkar i inslaget avfärdar föga förvånande dessa stolligheter.

Eller stolligheter förresten… Nog har vi sett både ett och två insegel brytas på senare år. För nog måste ”Kungarna av Tylösand” förebåda någon typ av undergång. Om inte hela jordens så i alla fall en modern version av ”The last days of Rome”.

[youtube:http://www.youtube.com/watch?v=Bmxyj6iInMc&ob=av3e] [youtube:http://www.youtube.com/watch?v=B7X0NMk1A0s]

”Stifler” som förebild

Så har ”Paradise Hotel” dragit igång igen. Ingen Jackie den här gången, men dock ett gäng unga killar och tjejer, som ser ungefär likadana ut, är grymt vältränade, gillar att dricka och gillar att porra sig. Och självklart skapa intriger.
Jodå, ganska förutsägbart men nog fan kollar jag ändå. Tyvärr har jag bara sett tio minuter av höstens upplaga, men har undersökt deltagarna desto mer på TV6:s webbsajt.

Jag fastnade speciellt för en. Låt mig presentera: Johannes. 21-åringen från Uppsala som pluggar ekonomi och enligt beskrivningen är ”social, snäll och påhittig”, som har legat med mellan 40 och 140 tjejer (social var ordet, och äsch 40 och 140 är det väl inte så stor skillnad mellan) och är med i Paradise Hotel ”för att fåfängan kickade in. Jag vill få bekräftelse.”
Dessutom berättar han att hans största förebild är Stifler i ”American Pie”.

Här brast det för mig. Okej att jag fnissade åt hans tönteri med ”jag har bankat på så jävla många tjejer” men att ha en hittepåkaraktär som största förebild, som  i filmen (jo, jag har tyvärr sett den) dessutom:

  1. Är blåst, här snackar vi rejält blåst.
  2. Gillar prutthumor, alltså av typen ”raaap” – hahahahahaha
  3. Skryter om hur många tjejer han haft trots han egentligen är oskuld (oj då, hmm 40-140 tjejer sa du Johannes?)
  4. Typ har bröst som religion. Det är tuttar för hela slanten som gäller här.
  5. Är störigaste killen på hela high school.
  6. Har ett ordförråd som består av typ ”fuck, yeah, haha”.

 Kolla in Stifler här nedan:

  [youtube:http://www.youtube.com/watch?v=sX5zj3RFjuQ]

 Fantastisk förebild, eller vad säger du?

Senaste nytt omVa!?
Ralph Bretzer
Ralph Bretzer är webbredaktör och musikkritiker (och ibland kulturreporter) på Skånskan.se och NorraSkåne.se.

Ålder: 48 år.
Bor: I Kungsladugård i Göteborg och Östervärn i Malmö.
Lyssnar på: Country, punk, soul och hiphop. Och en hel del annat. Just nu: Nadia Tehran, fka twigs, Sarah Klang.
Läser: Elton Johns självbiografi och Fredrik Strages 242..
Ser just nu: The Deuce, His dark materials. Ser gärna om gamla avsnitt av favoritserierna Buffy the Vampire Slayer, Six Feet Under och Veronica Mars.

Kontakt: ralph.bretzer@skd.se
Instagram: @rioteer

Alla bilder tagna av mig om inte annat anges.