Operakonst på absolut topp

När Richard Strauss opera Elektra hade premiär på Hofoper i Dresden 1909 var det den mest avancerade opera som dittills hade skådats. Strauss erkände själv att han hade gått till de yttersta gränserna för tonalitet och vad det mänskliga örat kunde uppfatta. Operan blev snart hyllad som ett mästerverk och uppfördes på alla stora operascener. Omdömet om verkets konstnärliga höjd har inte mattats av på de drygt hundra år som har förflutit sedan premiären men trots det har antalet uppsättningar inte varit speciellt stort, exempelvis skulle det dröja till 1965 innan den framfördes i Sverige, antagligen beroende på den stora orkester (111 musiker) som Strauss föreskrev och på de rent omänskliga krav som ställs på innehavaren av titelrollen.

Det var därför med nyfiken förväntan jag kom till Hamburgoperan i söndags. En nyuppsättning av Elektra med Hamburgfilharmonikernas numera legendariske dirigent Kent Nagano med regi och scenografi av Dmitri Tcherniakov som gjorde succé med sin uppsättning av Flygande Holländaren vid festspelen i Bayreuth förra året och med den litauiska sopranen Aušriné Stundyté i titelrollen; hon vann kritikernas samstämmiga lovord för sin tolkning av rollen i Salzburg.

Det blev en knappt två timmar lång operaupplevelse som nästan tog andan ur en. Dmitri Tcherniakov har flyttat in den grekiska mytologin i ett högborgerligt vardagsrum; det fungerar utmärkt, Elektra kan antagligen utspelas i vilken miljö som helst. Mitt bland bokhyllor, dukade bord och pösiga soffor låter Elektra sitt hat glöda över modern Klytämnestra och hennes älskare Ägisth. Hon hyllar sin mördade far och ställer en docka av honom vid bordet med sprakande ljus runt huvudet och hon väntar att hennes landsförvisade bror Orestes ska återvända och hjälpa henne att fullborda hämnden.

Aušriné Stundyté är enastående som Elektra. Med glänsande dramatisk sopran och obegränsad intensitet speglar hon alla dimensioner i den komplicerade och krävande rollen. Mot henne ställs den kalla beräknande Klytämnestra, mästerligt sjungen av mezzon Violeta Urmana och den mjuka systern Chrysotemis, fint gestaltad av den lyriska sopranen Jennifer Holloway. Det är kring dessa tre intrigen spinns; så blir Elektra en kvinnoopera, skapad ett århundrade tidigare innan detta ord införlivades i vokabulären. Detta antika grekiska drama blir också en kommentar till vår nutid med alla dess föränderliga familjebildningar där modern och hennes nya partner blir hatobjekt för den fadersbundna dottern.

Regissören Dmitri Tcherniakov berättar historien som en thriller där den ombonade miljön blir plats för individer som inte kan nå varandra, där hat och avsky är den gemensamma faktorn och resultatet ond bråd död utan någon försoning. Mot denna intensiva kyla bildas stråk av kontraster i Kent Naganos tolkning av orkesterstämman. Den är minst lika intensiv som Tcherniakovs regi men Nagano låter små, små passager av romantiska klanger modifiera, eller kanske förstärka det expressiva mörkret. Det är mer än mästerligt.

Man lämnar operahuset i Hamburg fylld av intryck och med tankarna snurrande. Kan en operaföreställning bli bättre än så här?

ELEKTRA

opera av Richard Strauss med libretto av Hugo von Hoffmanstahl efter Sofokles tragedi

Dirigent: Kent Nagano

Regi och scenografi: Dmitri Tcherniakov

Kostym: Elena Zaysteva

Ljus: Gleb Filshintsky

Dramaturgi: Tieni Burkhalter

Solister: Violeta Urmana, Aušriné Stundyté, Jennifer Holloway, John Daszak, Lauri Vasar, Chao Deng, Luminita Andrei, Tahnee Niboro, Thomas Ebenstein, Hubert Kowalczyk med flera

Philharmonisches Staatsorchester Hamburg, Chor der Staatsoper Hamburg

Premiär på Staatsoper Hamburg 28 november 2021

Bilden är tagen av Monika Rittershaus