Dirigenten som skolmästare

Scenmusiken till Shakespeares Stormen, (ett beställningsverk för Det Kongelige Teater) från 1925 och tondikten Tapiola, skriven 1926 blev tonsättaren Jean Sibelius sista stora verk innan han tystnade som kompositör. Han levde drygt 30 år till och avled 1957 91 år gammal. I söndags spelades framförde Det Kongelige Kapel och Det Kongelige Operakor dessa verk vid en konsert på Store Scene i Operaen i Köpenhamn. Dirigent var Okko Kamu och solister (i Stormen) Hanne Fischer, Kari Dahl Nielsen, Fredrik Bjellsäter, Palle Knudsen och Nicolai Elsberg.

Jean Sibelius är en av de tre stora nordiska tonsättare som var verksamma i 1900-talets början, de två andra är Edward Grieg och Carl Nielsen. De skiljer sig åt i sin utveckling – Grieg stannade i nationalromantiken, Nielsen skapade en tonspråk på klassicistisk grund med viss modernistisk prägel. Sibelius fokuserad på att kontrastera flera teman; hans senare verk är anmärkningsvärda för sin känsla av obruten utveckling med hjälp av tematiska förändringar och härledningar. Det är spännande musik med ekon bakåt och aningar framåt. Konsertens två verk var utmärkta exempel på detta.

 

Men det är också musik som ställer stora krav på interpretationen. Den ska vara intensiv och djärv samtidigt som den tar vara på den romantiska grundklangen. Den ska bära Sibelius allvar men oclså hans lyrik och eleganta ironier, Här lyckades Okko Kamu inte fullt ut. Han blev för skolmästaraktig, taktpinnen blev en pekpinne som tuktade musiker och sångare till sans och besinning. Det kanske hade sitt berättigande i uppförandet av Tapiola, även om man där hade önskat mer energi, men i Stormen blev resultatet på gränsen till förödande. Dramatiken tonades ner, glädjen, dansen, glittret försvann helt. Solisternas insatser var mycket fina – särskilt bör Kari Dahl Nielsens korta insats framhållas – orkesterklangen utsökt, liksom kören men som helhet blev det tråkigt och tyvärr konstnärligt ointressant.

 

 

Jean Sibelius:

TAPIOLA, opus 112

STORMEN

scenmusik till Shakespeares skådespel, opus 109

Dirigent: Okko Kamu

Solister: Hanne Fischer, Kari Dahl Nielsen, Palle Knudsen, Fredrik Bjellsäter, Nicolai Elsberg

Berättare. Kirsten Olesen

Det Kongelige Kapel

Det Kongelige Operakor

Operaen i Köpenhamn, Store Scene 10 oktober 2021

En underbar operasaga

Puck – Frederick Balcombe; barn från Trinity Boys Choir och Malmö Operas barnkör, statister. Foto:Malin Arnesson

1981: Ronald Reagan installeras som USA:s 40:e president och Egyptens president Anwar Sadat mördas vid ett attentat i Kairo. I Sverige går den sovjetiska u-båten U 137 på grund i Karlskrona skärgård och Comvik lanserar det första svenska mobiltelefonsystemet.

Vid festspelen i Glyndebourne är det premiär för Peter Halls uppsättning av Benjamin Brittens opera En midsommarnattsdröm och nu, 40 år senare, visas på Malmö Opera denna uppsättning för första gången utanför Glyndebourne. I lördags var det premiär; egentligen skulle den ha ägt rum för ett år sedan men coronaepidemin satte hinder i vägen.

Det är inte en uppsättning som åldrats med behag. Den är fortfarande fräsch som en nyutslagen blomma, trolsk, förförisk, magisk, allt vad man kan önska sig av den saga den är. Naturligtvis har den förändrats genom åren men det är enbart i små detaljer: älvorna har blivit spetsiga, mer elaka, koreografin har finslipats men den vidunderliga scenografin, den fantastiska ljussättningen, de fascinerande kostymerna är original. Humorn finns där fortfarande, ställvis subtil, ställvis grovkornigt burlesk. Och den vidunderliga grundstämningen låter en som åskådare förflyttas till en värld vid perceptionens yttersta gräns. Uppsättningen är som en målning av en stor mästare med eviga skönhetsvärden. Hur kan den vara så speciell?

I en intervju i programbladet förklarar regissören Lynne Hockney:

”För det första var Peter Hall en av de bästa teaterregissörerna under förra seklets senare hälft. För det andra älskade han Shakespeare. Han förstod verken i grunden, karaktärerna, vad de representerade och hur de skulle spelas. För det tredje är det en föreställning som inte försöker vara smart. Peter Hall har inte lagt till någon sorts teori eller annan tidsperiod ovanpå. Föreställningen är vad den är.”

Det är förmodligen det som ger upplevelsen av konstnärlig renhet, Som åskådare slipper man pekpinnar om allsköns elände, gendertänkade, normkritik, jämställdhet, ej heller se handlingen förflyttad till fel tid och fel miljö. Inte för att det är fel med sådana frågeställningar men de behöver inte appliceras på allt.

Musikaliskt är föreställningen på Malmö Opera av mycket hög klass vad gäller både orkester och solister. Brittens musik är ju mycket speciell, säregen i rytmen, harmonisk och tonal men inte det minsta spår melodisk. Dirigenten Wolgang Wengenroth ger solisterna säkert stöd, får fram skönheten i musiken och betonar sagostämningen. Solisterna är ställvis rent lysande, särskilt bör de fyra ”ungdomarnas” insatser nämnas, liksom Elisabeth Einarsdottir som Tytania och Zachary Altman som Nick Bottom och så naturligtvis Federick Balcombe i talrollen som Puck.

Malmö Operas chef Michael Bojesen är värd alla lovord för att han lyckats skapa det här samarbetet med Glyndebournefestivalen. Lyckligtvis är det ett samarbete som kommer att fortsätta. I februari nästa år kommer en uppsättning av Rossinis Barberaren i Sevilla.

EN MIDSOMMARNATTSDRÖM

opera av Benjamin Britten med libretto av tonsättaren och Peter Pears efter William Shakespeares skådespel

Dirigent: Wolfgang Wengenroth

Originalregi: Peter Hall; regi nyuppsättning: Lynne Hockney

Scenografi: John Bury

Kostym: Liz Bury

Ljus: Paul Pym

Koreografi: Lynne Hockney; koregrafi nyuppsättning: Laureen Poulton

Solister: Christofer Ainslie, Elisabeth Einarsdottir, Frederick Balcombe, Eric Roos, Maria Streiffert, Tuva Semmingsen, Sigrid Bøe, Sebastian Durán, Zachary Altman, Conny Thimander med flera.

Trinity Boys Choir

Malmö Operas barnkör

Malmö Operaorkester

Premiär på Malmö Opera 2 oktober 2021