Hastverket som blev en fullträff

Misha Kiria som Falstaff – en rent vidunderlig rollprestation. Foto: Jonas Persson’

Äntligen en premiär på Malmö Opera. Men naturligtvis måste den Covid-19 som till den milda grad vållat stora och små bekymmer i våra vardagsliv ställa till det även här. Det tänkta konceptet, att låta Verdis Falstaff möta Orwells dystopi Djurfarmen fick skrotas på grund av smittfaran för de medverkande; istället blev det en Falstaff garnerad med åtskilliga av nutidens företeelser. Och dessutom kunde bara femtio personer se premiären på plats i salongen så majoriteten av premiärpubliken fick i likhet med mig se den via internet. Med facit i hand tror jag att det närmast var en fördel, jag har svårt att tänka mig att att alla dessa elektroniska bildtrick med skärmar, bisarra närbilder, bild-i-bild-manövrer och liknande fick så starka effekter i operasalongen.

Teaterchefen Michael Bojesen berättar i programbladet att den nya versionen fick arbetas fram på åtta veckor. Med en så kort tid till förfogande måste resultatet betecknas som häpnadsväckande. Det är konsekvent genomarbetat, elegant utfört och med betydande konstnärlig höjd. Dessutom är det roligt och underhållande med sin provkarta på allsköns nutida fånerier och som grädde på moset politiskt korrekt med en tydlig förstärkning av den feminism som faktiskt finns redan i Shakespeares ursprungsberättelse.

Och som i varje seriös operabearbetning har man aktat sig noga från att ge sig på musiken. Falstaff blev Verdis sista opera, han skrev den när han var 79 år, sex år efter Othello. Musikaliskt är den ett absolut mästerverk: lätt i anslaget, rytmiskt mångsidig och med ett ständigt flöde av underbara melodier. Orkestreringen är utan tvivel Verdis förnämsta, mer symfonisk än i hans övriga operor och symbiosen mellan text och musik är oöverträffad. Dirigenten Steven Sloane höll föreställningen i ett väl avvägt tempo och med fin balans i spelet men vid premiären saknades ställvis den önskvärda tyngden i orkestern; det kan ha berott på att antalet musiker hållits ner på grund av smittfaran eller också på svagheter i överföringen via nätet.

Falstaff har aldrig varit en så stor publikfavorit som flera andra av Verdis operor kanske för att den är för sofistikerad, kanske för att den saknar stora slutna solistnummer, ariorna blir som länkar i en kedja och skrumpnar till korta melodier. Dessutom ställer den ganska stora krav på åhörarna. För att hänga med i handlingen bör man ha läst librettot eller vara väl bevandrad i sin Shakespeare. Men i den här uppsättningen har Lotte de Beer lyckats överbrygga en stor del av detta, alla de elektroniska tricken snabbar upp handlingen och den historia hon berättar blir lite som en tv-film.

Sceniskt är föreställningen mycket bra och solisterna genomgående utomordentliga. Misha Kirias gestaltning av Falstaff måste sägas vara föreställningens topp – en nedgången och omåttlig gaphals i sällsynt ful kostym omväxlande domderande och fjäskande, allt sjunget med en välljudande baryton med brett register, Jacquelyn Wagner sjunger Fru Ford med fyllig sopran och elegant utspel, Orhan Yildiz lånar sin pregnanta baryton till en ganska slemmig Ford i silverlamé. Sehoon Moon och Alexandra Flood gör ett förtjusande porträtt av det unga kärleksparet Fenton och Nanetta. Båda är i början av sina karriärer men utvecklingspotentialen verkar vara betydande, särskilt för Sehoon Moon som förmodligen ganska snart kan klara av tunga tenorroller.

Sammantaget blev det en lyckad kväll trots frånvaron av fullsatt salong och alla andra småtrevligheter som karaktäriserar en premiär på Malmö Opera. Det är värt hur många lovord som helst att man kunnat åstadkomma något så fullödigt mitt i den här eländiga epidemin.

FALSTAFF

opera av Giuseppe Verdi med libretto av Arrigo Boito efter Shakespeares pjäs Muntra fruarna i Windsor

Dirigent: Steven Sloane

Regi: Lotte de Beer

Scenografi och kostym: Christof Hetzer/Agnes Hasun

Koreografi: Gail Skrela Hetzer

Ljus: Alex Brok

Videodesign: Charlotte Rodenstedt, Bloody Honey

Solister: Misha Kiria, Jacquelyn Wagner, Orhan Yildiz, Alexandra Flood, Sehoon Moon, Maria Streijffert, Matilda Paulsson, Jonas Duran, Nils Gustén, Niklas Björling Rygert.

Malmö Operaorkester, Malmö Operakör

Premiär på Malmö Opera 7 november 2020