Var fanns feminismen?

För en dryg vecka sedan var jag och såg Malmö Operas turnéversion av Mozarts Cosí fan tutte, eller Cosí fan tutti som den kallas i den här versionen. Turnén går över nästan hela Skåne med en längre sejour på Verkstan på Malmö Opera. Man brukar göra sådana här turnéer åtminstone en gång per spelår, ett utmärkt sätt att nå publiken i de mindre orterna; trots allt är det förenat med en hel del besvär och tidsåtgång att ta sig tur och retur Malmö med kollektivtrafik för att bevista en kvällsföreställning.

Martina Jarminder recenserade uppsättningen efter premiären i Trelleborg, så jag ska inte här gå in på en massa detaljer om utförandet. Men jag vill ändå resa ett par frågetecken om bearbetningen. Det presenteras som ett verk av ”den där Mozart” som nu har en feministisk touche. Jag är kanske lite trög i huvudet men det enda jag kunde uppfatta av feminism var att de två kvinnliga gestalterna från början var medvetna om männens avsikter men ändå spelade med. Egentligen förändrar detta inte verkets budskap där både männen och kvinnorna framställs som ganska slarviga med moralen.

Och jag kan inte förstå vitsen med att dialogen skrivits om till förment ungdomligt talspråk – det kan inte sägas öka tillgängligheten. Däremot måste man berömma Bo Wannefors musikaliska bearbetning och den välspelande instrumentalkvartetten.