Konserter i coronans tid

Coronasmittan sätter sina spår på många sätt. Malmö Symfoniorkester har möblerat om ganska kraftigt i sitt program för hösten 2020. I stället för Bruckners monumentala åttonde symfoni blev det betydligt beskedligare med Schuberts tvåa, ett ungdomsverk, förvisso inte utan kvaliteter men inte något som man ser som bärande verk vid en symfonikonsert och därefter Robert Schumanns Symfoni nr 1, en komposition som nog måste sägas vara mer intressant ur musikhistorisk än musikalisk synvinkel.

Malmö Symfoniorkester har en vacker klang i sig och Robert Trevinos tolkning av de båda verken måste sägas vara helt igenom korrekt, även om jag vill sätta vissa frågetecken kring tredje satsens menuett i Schubertverket – det blev mer en kavallerichock än en graciös menuett.

Clara Schumann karaktäriserade sin makes första symfoni som ”fylld av ungdomlig kraft”. Det är en kär hustrus beskrivning, ”överdrivet svulstig” är nog ett mer korrekt uttryck. Robert Trevino fick fram både styrkan och svagheterna i kompositionen på ett mycket intressant sätt men stor musik går det verkligen inte att karaktärisera verket som.

Hela konserten var trevlig och lättlyssnad men det var definitivt inte något som sätter djupare spår i minnet. Kanske behövs det åtminstone en liten publik på plats för att skapa en djupare musikalisk upplevelse.

Samtidigt i Helsingborgs Konserthus dirigerade fransmannen Maxime Pascal Helsingborgs Symfoniorkester i en konsert som verkligen blev värd att lägga på minnet. Först Ravels ”Le Tombeau de Couperin”. Elegant, måleriskt, fyllt av energi och en rent enastående orkesterbehandling. Sedan Beethovens 5:e pianokonsert ”Kejsarkonserten” med Olga Kern som solist. Hon visade sig ha perfekt tyngd i anslaget, exakt i detaljerna och komplett grepp om helheten; det var längesedan jag hörde en så gediget fullödig tolkning från estrad och Maxime Pascals handlag med orkestern var direkt utsökt. Trots att den var ganska liten, uppskattningsvis inte mer än 35 musiker fick han fram den rätta beethovenska tyngden i klangen. Dessutom var det en upplevelse att se honom på pulten med hans livliga och medryckande slagteknik.

 

 

Malmö Symfoniorkester

Dirigent: Robert Trevino

Franz Schubert: Symfoni nr 2 i B-dur; Robert Schumann: Symfoni nr 1 i B-dur

Malmö Live konserthus 3 september, streamad konsert.

Helsingborgs Symfoniorkester

Dirigent: Maxime Pascal

Solist: Olga Kern, piano

Maurice Ravel: Le Tombeau de Couperin; Ludwig van Beethoven; Pianokonsert nr 5 ”Kejsarkonserten”

Helsingborgs Konserthus 3 september, streamad konsert med liten publik på plats

Åter på banan

Så, kära läsare, nu är jag tillbaka efter en lång tystnad. Om jag nu har några läsare kvar. Tystnad är ju inget bra sätt att behålla kontakten.

Coronasmittan slog hårt; på några dagar blev alla musikevenemang avlysta, publiken begränsades till en handfukk personer, liksom det tillåtna antalet interpreter. Det fanns inget att skriva om. Sommarens stora festivaler ute i Europa blåstes av, de svenska sommaroperorna flyttades till nästa år. Inget bra läge för en musikskribent, Och gastronomin, mitt andra stora intresse, gick på lågvarv. Men nu ska det börja röra på sig igen även om betingelserna är annorlunda. Skånes två symfoniorkestrar, Malmö Symfoniorkester och Helsingborgs Symfoniorkester har börjat spela igen – utan publik eller med begränsad publik. Men som väl är skickar man ut streamade konserter via internet. Ett synnerligen intressant experiment – kanske kan konstmusiken få ny publik om den är lättillgänglig och gratis.

I torsdags var det konsert både i Malmö Live och Helsingborgs Konserthus. Jag satt flera hundra mil därifrån i en ljuvlig kväll i Provence och kunde ta del av båda. Ibland är det inte dumt med den nya tekniken.