Operafabriken tar sig vatten över huvudet

ROMEO & JULIA (I Capuleti et I Montecchi)

opera av Vincenzo Bellini med libretto av Felice Romani efter Matteo Bandellos roman ”Giulietta e Romeo”

Regi, scenografi och ljus: Per Erik Svensson

Kostym: Maria Tapper

Solister: Hanna Wåhlin, Leena Malkki, Marcus Birgersson, Dmitriy Li, Emil Lundqvist

Vid pianot: Ilpha Kozhabekova

Premiär i Stenladan vid Torups slott 22 juli

Operaföreställningar på udda platser har blivit en del av den svenska sommaren och det verkar som om de blir allt fler. Det spelas opera från norr till söder, utomhus, i slott och i lador. Produktionerna kan vara alltifrån avancerade med dyra dräkter och månghövdade orkesterensembler till principen ”man tager det man haver” och ett ensamt piano. De medverkande kan vara etablerade artister med mängder av erfarenhet eller unga sångare i början av sin karriär.

Och publiken kommer, alla typer av folk, i alla åldrar; mestadels är föreställningarna utsålda. Kanske kommer några av dem ändra sin uppfattning om ”finkultur” och även besöka vanliga operaföreställningar efter sommarsäsongen.

I lördags hade det lilla kompaniet Operafabriken premiär på sin uppsättning av Vincenzo Bellinis Romeo & Julia i Stenladan vid Torups slott.

Bellini är bel canto-skolans främste representant. Hans operor (han hann skriva tio stycken före sin död vid 33 års ålder) är fyllda av långa flödande italienska melodier som bara glider fram. Nöjsamt om än en aning enahanda för publiken men de ställer mycket stora krav på sångarna.

Librettot till Romeo och Julia är skrivet av Felipe Romani som i sin tur hämtade historien, inte från Shakespeare men väl 1500-talsförfattaren Matteo Bandello. Operan gjorde succé vid urpremiären i Venedig 1830 och fick stora lovord vid Sverigepremiären på Malmö teater 1837. Sedan blev den nästan bortglömd under många årtionden men har nu plats i den internationella repertoaren. Senaste uppsättningen, vad jag kan erinra mig, var i Barcelona 2016. I Sverige uppfördes den konsertant på Göteborgsoperan 2012.

Operafabriken har för vana att våga stort i sina uppsättningar, ibland med överraskande bra resultat. Men med den avskalade uppsättning av Romeo & Julia som man nu presenterar har man tagit sig vatten över huvudet. Egentligen är det ingen operaföreställning i traditionell mening, snarare en konsertant föreställning med vissa teatraliska inslag eftersom solisterna mestadels står och sjunger rakt upp och ner och därmed – med ett undantag; Leena Malkki – inte skapar några scengestalter. Och att ersätta en orkesterensemble med ett ensamt piano förstärker ytterligare intrycket av operakonsert, även om pianisten Ilpha Kozhabekova svarar för en mycket gedigen insats. Scenografin består av en marmorkista och en belyst skärm i bakgrunden. Bilderna på denna skärm verkade vara ganska intressanta men tyvärr skymdes den större delen av stenkistan och de agerande. Det kanske hade varit på sin plats att höja upp den en aning.

Föreställningen sjungs på italienska utan textmaskin. Även om grundhandlingen tillhör allmänbildningen blir det svårt att hänga med. Alltså får solisterna bära hela bördan. En del av dem klarar det mycket bra: Marcus Birgersson som Tebaldo sjunger med en tenor med mycket glans och kraft som ger löfte om fin utveckling om den slipas av en smula, likaså visar basbarytonen Emil Lundqvist prov på gedigen sångkonst. Hanna Wåhlin som Julia måste ha haft en dålig dag vid premiären: ganska stel i aktionen och med en sopran som svajade betänkligt de höga lägena. Och så Leena Malkki, Operafabrikens drivande kraft, som Romeo. Hon är en driven aktris med stor scennärvaro men kanske hade det varit bättre om hon hade sjungit i originalets mezzoläge där hennes röst har en fin lyster, i stället för att klättra upp i sopranhöjderna.

Uppsättningen ska nu ut på turné till Ystad, Malmö och Lund.