En mycket ojämn Bachtolkning

Igor Levit
Copyright: Robbie Lawrence

Igor Levit, piano

J S Bach: Goldbergvariationerna

Tivolis konsertsal 2 juli

Den 30-årige pianisten Igor Levit har i senaste året gjort en raketkarriär. Han har spelat med Berliner Philharmoniker, San Fransico Symphony Orchestra, Cleveland Orchestra och under de närmaste månaderna väntar konserter i Wigmore Hall i London, Concertgebouw i Amsterdam och debut i Carnegie Hall i New York. Överlag har han fått mycket fina recensioner och hans inspelningar med verk av Beethoven och Bach har lovordats av flera skribenter. I söndags spelade han Bachs Goldbergvariationer i Tivolis konsertsal i Köpenhamn.

Efter att ha läst alla ampla lovord måste jag tyvärr konstatera att hans framförande delvis blev en besvikelse – jag hade väntat mig mer. Framför allt var ojämnheten i tolkningen frapperande. Den inledande arian var perfekt i tempo, dynamik, fraseringar och vittnade om en enastående känsla för Bachs musik.

Men sedan brakade han loss och det som inledningsvis var små skönhetsfläckar växte ganska snabbt ut till stora plumpar. Löpningarna var inte exakta, de närmade sig arpeggion, fraseringarna var ställvis suddiga och en alltför yvig pedalbehandling förstärkte otydligheterna; dessutom förföll han vid ett par tillfällen till något som nästan liknade synkoper, vilket absolut inte hör hemma i en Bachtolkning.

Och så slutade han med ett da capo av den inledande arian, än en gång lika skickligt tolkad. Man satt där som ett frågetecken – vad menar han egentligen?

Visst är det extra svårt att spela Goldbergvariationerna på en stor konsertflygel. Bach skrev dem för cembalo som med två manualer, kortare efterklang och inga pedaler är betydligt enklare att behärska. Men de kan spelas på en modern flygel; det visade Andras Schiff som för ett år sedan bjöd på ett fantastiskt framförande på samma instrument i samma lokal.