Konsert med kontraster

 

Malmö Symfoniorkester

Dirigent: Mei-Ann Chen

Solist: Chloë Hanslip, violin

Musik av Broström, Korngold och Prokofjev

Malmö Live 9 mars

Mei-Ann Chen

Tiden går och ens musikpreferenser ändras. Vid det första uppförandet i Malmö för omkring tio år sedan kändes Tobias Broströms ”Transit Underground” hypermodernt med sin snabba puls och sin blandning mellan tonalt och atonalt. När MSO under dirigenten Mei-Ann Chen spelade det vid veckans torsdagskonsert var det fortfarande ett stycke mycket bra och intressant musik men absolut inget som fick ögonbrynen att höjas. Och verket har blivit mycket populärt – bara i den här månaden framförs det sex gånger av olika nordeuropeiska orkestrar. Det var också påpassligt att stoppa in det i den här säsongens program – nästa säsong för MSO öppnas med ett uruppförande av Tobias Broströms ”Stellar Skies” för flöjt och orkester.

Aftonens två stora verk, Erich Wolfgang Korngolds Violinkonsert i D-dur och Sergej Prokofjevs Symfoni nr 6 i ess-moll är sinsemellan totalt olika men har faktiskt många gemensamma beröringspunkter. De skrevs samma år, 1945 och deras upphovsmän levde ungefär samtidigt under första hälften av 1950-talet. Båda kompositörerna gjorde sig i unga år kända som skickliga instrumentalister, Korngold på violin och Prokofjev som pianist; båda sökte sin lycka i USA men medan Korngold gjorde succé och stannade där som amerikansk medborgare kände sig Prokofjev alienerad och återvände till sitt hemland Sovjetunionen. Båda skrev filmmusik, för Korngold hans huvudsakliga levebröd, för Prokofjev mer ett led i hans musikaliska skapande.

Romantiska partier finns i de båda verken men sedan upphör likheterna. Korngolds Violinkonsert är vacker och elegant med mängder av virtuosa passager och floder av sötma – mer honung än sirap. Men den är grund som en spegeldamm, den berättar ingen historia, den har ingen moral; en eruption av klanger, nöjsamma endast för stunden, det är det hela. Prokofjevs symfoni börjar med tvär tematik och våldsamma dissonanser för att i sista satsen mynna ut i nästan idyllisk melodik. Den har ett budskap, den skildrar känslor och musiken stannar kvar i huvudet långt efter den har tystnat.

Mei-Ann Chen tog i uppförandet fram kontrasterna mellan de båda verken. Hon lekte fram de tonala läckerheterna i Korngoldkonserten och lät den enastående solisten Chloë Hanslip få allt utrymme hon behövde för att frossa i sötma och ekvibrilistik. Hennes Prokofjevtolkning var lugn och fast, kanske en aning omständlig men hon fick fram verkets alla kvaliteter med bra klang i orkestern.