Den troendes dilemma

 

Morten Grove Frandsen och Liv Oddveig Midtmageli

Kaj Munk, portalfigur i den danska motståndsrörelsen under Andra världskriget, hyllad författare, hjältemodig idealist och något av en religiös fanatiker, står i centrum i John Frandsens och Vilhelm Topsøes nyskrivna opera Martyriet som hade premiär på Operaens lilla scen Takkelloftet i lördags.

För danskarna var Kaj Munk den främste dramatikern i Norden efter Strindberg och Ibsen. Sedan den tyska ockupationen av Danmark den 9 april 1940 hade han dessutom blivit en kompromisslös kritiker av den tyska ockupationsmakten. Han var glödande nationalist och lät sig inte tystas trots att hans skådespel inte längre fick framföras och hans artiklar från och med maj 1943 inte längre publicerades i tidningarna.

Men bilden av Kaj Munk är inte entydig. Han var klart influerad av Nietzsche och hyllade övermänniskan i sina litterära verk. Under 1930-talet beundrade han både Hitler och Mussolini och agiterade till och med för att de nordiska länderna skulle skaffa sig en gemensam diktator och även senare tog han avstånd från demokratin. Han kallade den en brottslig styrelseform som ledde till omoralisk handlingsförlamning.

Det var de tilltagande judeförföljelserna och Hitlers inmarsch i Tjeckoslovakien som fick Kaj Munk att tänka om. I november 1938, bara några dagar efter Kristallnatten, skrev han sedan ett öppet brev till Mussolini, som just beslutat införa antijudiska lagar även i Italien. När Hitlers arméer samma år marscherade in i Tjeckoslovakien gav Kaj Munk i en tidningsartikel uttryck för sin besvikelse även över den tyske ledaren. För nationalisten Kaj Munk var Hitlers expansion utanför de traditionellt tyska områdena helt enkelt ett brott mot nationalismens idé om varje folks rätt till självbestämmande. Därför var det också självklart för honom att motsätta sig den tyska ockupationen av Danmark.

Operans utgångspunkt är 4 januari 1944. Kaj Munk har blivit underrättad om att en SS-patrull är på väg mot prästgården i Vedersö på Jylland. I tillbakablickar upplever han de händelser som har gjort att han nu ser döden i ögonen. Han har länge vetat att den stunden ska komma och han avvisat alla förslag till hjälp att undkomma – bland annat en flykt till Sverige. Hans hustru Lise har försökt att få honom att tona ner kampen mot tyskarna och se mer till sin familj men han vägrar, hans menar att hans gudstro kräver kompromisslöshet; han har tidigare svarat på statsministerns varningar för våldsamt motstånd med att välsigna en ung frihetskämpe med orden: ”Du måste lära dig att döda i Jesu namn”.

Trots att operans upphovsmän förnekar detta är parallellen tydlig med de muslimska fanatiker som i dag offrar sina liv för sin tro. Även Kaj Munk offrade oskyldigas liv för sin tro även om han bokstavligen inte drog med dem i döden. Och detta är operans kärnpunkt. Frågan blir hur mycket man har rätt att offra för sin tro, sin åsikt. Verket ger inget svar, det är upp till oss i publiken att själva stöta och blöta frågan.

Libretton är poetisk, musiken en genrelös blandning av intressanta klanger och spännande melodislingor, exekverade av en okonventionell instrumentalgrupp med accordeon, cello, bouzouki och blockflöjter.

De två medverkande står för högklassiga sångliga prestationer: Morten Grove Frandsen, som för övrigt fick Reumertpriset förra året, har en countertenor med rent magnifik klang och mycket uttrycksfullhet och Liv Oddveig Midtmagelis mezzo är vacker, plastisk med stora känslor. Tyvärr är deras agerande inte i samma klass. Det blir mest sång rakt upp och ner, figurerna blir inte levande.

Men trots detta: Martyriet är en mycket intressant operaupplevelse med fin konstnärlig höjd och en kärnfråga som är väl värd mycken tankemöda.

 

MARTYRIET

opera av John Frandsen

Idé och libretto: Vilhelm Topsøe

Regi: Tine Topsøe

Scenografi och kostym: Rebekka Bentzen

Medverkande: Morten Grove Frandsen, Liv Oddveig Midtmageli

Musik: Kottos Ensemblet (Bjarke Mogensen, Cristos Farmakis, Josefine Opsahl, Pernille Petersen)

Gästspel av Cumulus Teatret på Takkelloftet, Operaen i Köpenhamn

Urpremiär 28 januari

Denna recension var publicerad i Skånska Dagbladet 30 januari. I fortsättningen kommer inte recensioner av evenemang i Danmark att publiceras i papperstidningen, utan enbart här på min blogg.