Superbt, Hans Pålsson!

 

Mei-Ann Chen

Att höra Hans Pålsson spela Mozart är alltid en musikalisk njutning, man känner att det är så ska låta, tolkningen ligger absolut rätt och att fångar Mozarts intentioner fullt ut. Men också att man som åhörare varje gång lär sig något nytt, får uppmärksamheten fäst på klanger och passager som man tidigare gått förbi.

Så blev det också i hans storartade framförande av Mozarts Pianokonsert nr 24 i c-moll tillsammans med MSO under Mei-Ann Cheng i konsertsalen i Malmö Live i torsdags. Som vanligt är det bara att rada upp superlativerna: tekniskt perfekt, musikaliskt fullödig; kort sagt: det är svårt att tänka att det kan göras bättre. Till det hans egenkomponerade kongeniala kadens i första satsen.

Hans Pålsson

Men tyvärr blev det lite smolk i glädjebägaren. Dirigenten Mei-Ann Chengs tolkning av orkestersatsen nådde inte Hans Pålssons elyseiska höjder; formellt felfri med bra klang och balans i orkestern men den äkta mozartska glansen lyckades hon inte framkalla. Nu är tjugofjärde pianokonserten extra krävande med sin stora orkesteruppsättning och för Mozart säregna tonspråk, det är inte lätt få fram den riktiga lystern.

Men i aftonens andra verk, Gustav Mahlers Symfoni nr 1 i D-dur fick hon desto bättre tillfälle att visa upp sin kapacitet. Det blev ett framförande fyllt av kraft och elegans, med mycket fin behandling av det enorma verkets blandning av klanger och konstraster och framför allt med utsökt accentuering av Mahers ironier. Och orkestern svarade perfekt på hennes entusiasm och energi och presterade på toppen av sin förmåga. Touchen till dirigenten kunde orkestern lika väl rikta mot sig själv.

Malmö symfoniorkester

Dirigent: Mei-Ann Chen

Solist: Hans Pålsson, piano

Musik av Mozart och Mahler