Bach som dansmusik

 

För ungefär för ett år sedan spelade cellisten Jacob Koranyi Johann Sebastian Bachs tre första cellosviter vid en konsert på Palladium. Jag – och den övriga publiken blev helt begeistrade och omdömet från den konserten tål att upprepas: ”Det blev en av de där pärlorna som kommer att fastna i minnet, en tolkning som fick fram verkens innersta väsen. Underbart i tonen, väl markerad dynamik och med en rent utsökt sensibilitet; mästerligt, helt enkelt.”

I söndags var Jacob Koranyi tillbaka och ävenså cellosviterna fast nu som del av ett program, kallat ”Reapproching Bach” tillsammans med dansaren Heather Ware: kortare och längre passager ur Bachs musik fick bilda ackompanjemang till hennes dans.

Heather Wares uppträdande var estetiskt tilltalande men mycket intensivt. Ställvis var föreställningen spännande men som helhet skapade den en hel del ambivalens: musikens stränga former skar sig ganska rejält mot dansens gymnastiska utlevelser. Och även om Jacob Koranyis framförande var utsökt så tappar verken mycket på att framföras i snuttifierad form.