Fransk romantik med mycket sötma

”Inkompetens driven till dogm”, skrev den franske kompositören Charles Gounod om sin tonsättarkollega César Francks Symfoni i d-moll. En överdriven elakhet, det finns mycket att beundra i Francks musik: harmoni, själsfrid, rörliga harmonier och täta och plötsliga modulationer. Men den saknar passion, intensitet och andliga eller känslomässiga konflikter. Vacker och lättlyssnad, men ganska ointressant så det finns absolut grund för Gounods åsikter.

Karen Gomyo

Vid MSO:s torsdagskonsert i Malmö Live kämpade dirigenten Marc Soustrot frenetiskt för att visa upp det bästa i denna fyrtio minuter långa symfoni. Visst lyckades han: klangen var utsökt, dynamik och tempo perfekt, varenda passage togs tillvara på bästa sätt. Vackert var det men ändå ganska ointressant men det är absolut inget man kan lasta dirigenten för – felen finns i partituret.

Vid konsertens första avdelning var violinisten Karen Gomyo solist i två verk: Poème för violin och orkester av Ernest Chausson och rapsodin ”Tzigane” i D-dur av Maurice Ravel. Denna rapsodi måste sägas vara kvällens höjdpunkt: intensiv och musikaliskt fulladdad, bländande elegant framförd av både solist och orkester. Även i Chausssons Poème visade Karen Gomyo upp sin skicklighet med mycket fin intonation och inkännande musikalitet men detta kunde inte skyla kompositionens irriterande sirapssötma och lätt enfaldiga harmonik. I programbladet jämförs kompositionen med Prousts författarskap – det vore mer rättvisande att sidställa den med en tredje klassens pigroman.

Konserten inleddes med ett imponerande överdådigt framförande av Hector Berlioz Ouvertyr till operan ”Benvenuto Cellini.”

Malmö Symfoniorkester

Dirigent: Marc Soustrot

Solist: Karen Gomyo, violin

Musik av Berlioz, Chausson, Ravel och Franck

Malmö Live 12 januari