En utsökt Berlioztolkning

I boken The Enjoyment of Music skriver den amerikanske professorn Joseph Machlis om Hector Berlioz: ”Musikkännarna tvistar om det slutliga värdet av Berlioz musik men ingen kan förneka att det aldrig hade hörts förr.”

Det gäller även oratoriet ”L’enfance du Christ” (Kristi barndom). Han skrev det sent i sitt liv och ungdomsårens bombastiskt storvulna tonspråk hade tonats ner så till den grad att kritikerna talade om en ny mildare stil, något som Berlioz själv tillbakavisade. Men i motsats till hans tidigare verk som av både kritiker och publik beskrivits som bisarra och nästan omöjliga att lyssna på så blev ”L’enfance du Christ” en succé redan från början. Det har behållit sin popularitet och framförs ofta i juletid i länderna på kontinenten.

Men i Sverige är uppförandena få, något som för övrigt gäller all Berlioz musik. Det är bara hans ”Symphonie fantastique” som någorlunda regelbundet hörs från konsertestraderna. Det är därför ett mycket lovvärt initiativ av MSO att sätta flera verk av Hector Berlioz på programmet under innevarande säsong liksom den övriga satsningen på franska tonsättare.

Onsdagens uppförande av ”L’enfance du Christ var storslaget, det finns inget bättre uttryck: orkestern spelade med den perfektion som den har när den är som bäst, DR Koncertkoret, en av Nordens förnämsta körer, var rent utsökt med tät, vacker klang. Solisternas prestationer var genomgående i toppklass: Valérie Condoluci och Lionel Lothe som Maria och Josef med varma, innerkiga röster i en mycket jordnära tolkning, Nicolas Courjal som tolkade Herodes partier med kraftig bas och expressivt utspel och Yann Beuron som berättaren med en tenor utan gränser, både uppåt och nedåt och mängder av inlevelse och känsla.

Uppförandet var en triumf för dirigenten Marc Soustrot. Han kan sina franska kompositörer och har under sina år som MSO:s chefsdirigent stått för åtskilliga fina framföranden. Men frågan är om inte det här var det bästa han åstadkommit hittills. Perfekt in i minsta detalj och med ett fördrag som underströk både verkets musikaliska storhet och dess sakrala innehåll.

Denna recension var publicerad i Skånska Dagbladet 9 december