En storartad kammarmusikfestival

 

Festivalen Malmö Chamber Music är över – för i år. Femton evenemang, musik i ett spann från Haydns 60:e stråkkvartett från 1700-talets sista decennium till uruppförandet (nåja, nästan uruppförandet) av Staffan Storms Three Autumns. Och en stjärnspäckad artistlista: Håkan Hardenberger, världens kanske bäste trumpetare som konstnärlig ledare för hela festivalen, solist och dirigent; ensembler som Mahler Chamber Music, Musica Vitae och Hagen Quartet; solister som Baiba Skride, Leif Ove Andsnes, Roland Pöntinen, John Storgårds och många fler ur den högsta eliten. Samt årets festivaltonsättare H K Gruber, dessutom dirigent och chansonnier, utan tvekan en av världens stora nu levande musikpersonligheter.

Självklart borde man ha rensat kalendern från allt annat och besökt samtliga evenemang. Men borde är en sak och den bistra verkligheten en annan, nu fick jag nöja mig med några smakbitar från det överdådiga smörgåsbordet. Onsdagens öppningskonsert på Palladium naturligtvis. Den inleddes med en fanfar skriven av Erik Satie och dess titel ”Sonnerie pour réveiller le bon gros Roi des Singes /lequel ne dort toujours que d’un oeil” tog längre tid att ta sig igenom än vad fanfaren tog att uppföra. Så Staffan Storms nya komposition Three Autumns, skriven för Håkan Hardenberger och Roland Pöntinen. Två delar, grovt sett ett accelerando och ett rallentando men inom dessa åtskilliga tempoväxlingar, både hetsande och meditativt, intrikata melodislingor för trumpeten som ställs mot en nästan traditionell pianostämma med klart kromatisk grund. Intelligent tonsättarhantverk kryddat med blixtrande inspiration, en njutning för både öra och hjärna; Staffan Storm kan lägga ännu en utsökt komposition till sin lista.

Kvällen avslutades med att Leif Ove Andsnes spelade musik av Beethoven, Debussy och Chopin. Inga onödiga åthävor, genomtänkt fördrag och musikaliskt absolut perfekt.

Och så avslutningskonserten: Mahler Chamber Orchestra började med ett elegant framförande av Wagners Siegfried Idyll och en om möjligt ännu bättre tolkning av Benjamin Brittens Sinfonietta med opustalet 1 innan det var dags för H K Gruber att inta scenen med sina egna verk, först som dirigent i 3 MOB Pieces och sedan som chansonnier i Frankenstein, då med Håkan Hardenberger som dirigent.

H K Gruber är en glad anarkist. Hans musik går inte att sortera in i något fack men ”barnslig musik för vuxna öron” är en ganska täckande benämning. Påhittig, lättfattlig, underhållande men samtidigt med otvivelaktiga konstnärliga värden. Det blev en passande avslutning på en storartad festival som ska återkomma nästa år, förhoppningsvis med samma höjd men med nya intressanta infallsvinklar. För närvarande är det bara att tacka Musik i Syd för ett verkligt storverk.

Denna recension var publicerad på Skånska Dagbladets kultursida 27 september