Belcanto på kompakt scen

Foto: Malin Arnesson
Foto: Malin Arnesson

Att Lucrezia Borgia skulle vara en av Gaetano Donizettis mest framgångsrika tragiska operor är en sanning med modifikation. Den togs emot mycket välvilligt av kritiker och publik vid premiären på La Scala 1833 och uppfördes i flera av Europas operahus under kommande årtionden men bleknade sedan bort från standardrepertoaren. I Sverige hade den inte uppförts sedan förra sekelskiftet när Göteborgsoperan tog upp den 2012. Och nu sätter Malmö Opera upp den i en kondenserad turnéversion; i lördags var det premiär på Forum i Örkelljunga.

Det är en hård bearbetning som Maria Sundquist har utsatt verket för: bara fem solister, ingen kör, orkestern ersatt med en trio med accordeon, klarinett och violin. Prologen har bakats in i första akten och speltiden kortats med ungefär en timme. De överdådiga furstegemaken har ersatts med ett slutet rum med mattsvarta skjutbara fonder. Kvar är bara de praktfulla kostymerna.

Idén är bra och Malmö Opera har lyckats utmärkt med tidigare turnéproduktioner men här fungerar det inte fullt ut. Kanske om man noggrant läser in synopsis före föreställningen; även om föreställningen sjungs på svenska är det ställvis ganska svårt att uppfatta texten, särskilt i de höga lägena. Lucrezia Borgia är också en opera som kräver utrymme, helheten försvinner när den reduceras till belcanto på en kammarscen. Det blir något i samma stil som 1950-talspåfundet Det Bästas bokval: i lyckligaste fall en räcka smakprov som lockar till nyfikenhet på originalet, annars halvannan timmes god musikunderhållning.

Förra årets uppsättning av Don Giovanni, eller Don G som den kom att heta löste problemet ganska radikalt: en i princip nyskriven historia med tillspetsade karaktärer med med originalet som trygg bas och en något större orkesterensemble.

Accordeon, klarinett och violin är inte tillräckligt för Donizettis musik även om den lilla ensemblen var mycket välspelande. Dessutom visade sig salen i Forum i Örkelljunga vara akustiskt ganska besvärlig: den åt upp övertonerna och var så gott som befriad från efterklang. Så när ackompanjemanget bestod enbart av ett i sig övertonsfattigt accordeon fick sångarna ta i för allt de var värda för att få fram acceptabel klang. Lite bättre gick det när de andra instrumenten kom in och ensemblerna blev riktigt njutbara.

Sångarnas prestationer var gedigna även om den vanliga premiärnervositeten orsakade en del mindre missar. Hege Gustava Tjønn sjöng Lucrezia med distinkt behaglig sopran med säker behandling av koloraturerna och Tobias Nilsson visade upp en tenor med klang och värme, säkerligen med stor utvecklingspotential. Maria Forsström gjorde en bra byxroll som Maffio Orsini, maskulin i aktionen och en välljudande mezzo i strupen. Anders Larssons Hertig var både välsjungen och välspelad med stor värdighet och tydlig baryton.

Fem sångare är en liten ensemble men ändå stor när den ska trängas på en mycket liten scen tillsammans med tre musiker. Det blir inte mycket plats till skådespeleri, enbart till gestik som mer används för att framhålla de mycket vackra och välgjorda kostymerna än till att förstärka handlingen.

Ingen skugga över Maria Sundqvists bearbetning och regi, bättre kunde det knappast ha gjorts med de förutsättningarna. Men det var ingen särskilt bra idé att välja just Lucrezia Borgia. Det finns hundratals operor som bättre lämpar sig för den här sortens behandling.

 

LUCREZIA BORGIA

opera av Gaetano Donizetti med libretto av Felice Romani i översättning av Åsa Mälhammar

Musikalisk och dramaturgisk bearbetning och regi: Maria Sundqvist

Musikarrangemang: Daniel Fjellström

Scenografi och ljus: Ilkka Häikiö

Kostym: Marianne Lunderquist

Medverkande: Hege Gustava Tjønn, Tobias Westman, Maria Forsström, Anders Larsson, Tobias Nilsson

Instrumentalensemble: Ida Løvli Hidle, Irina Binder, Blagoj Lamnjov

Malmö Opera på turné; premiär på Forum i Örkelljunga 17 september

 

Denna recension var publicerad på Skånska Dagbladets kultursida 19 september

 

Lucrezia Borgia, Malmö Opera, 160908
Foto: Malin Arnesson