Frånvarande Hamlet i mörk fars

Denna recension var publicerad i Skånska Dagbladet 17 augusti

 Isabel Piganiol, Martin Vanberg, Sibylle Glosted och Johannes Mannov Foto: Bo Nymann / HamletScenen
Isabel Piganiol, Martin Vanberg, Sibylle Glosted och Johannes Mannov
Foto: Bo Nymann / HamletScenen

”Nordens första Hamletopera” påstår produktionsteamet bakom operan Hamlet in Absentia. Och i programbladets synopsis målar man upp en egenartad historia:

”Alla säger att Ofelia har mist förståndet och därmed också talförmågan men hon har börjat att sjunga. Hon söker upp en terapeut för att bli diagnosticerad och tillsammans rekonstruerar de den traumatiska händelse som tog hennes talförmåga. Samtidigt är Claudius och Gertrud i full gång med en intensiv parterapi….Medan alla får sina livskriser utredda lyser huvudpersonen, Hamlet, med sin frånvaro.”

Jaså, blev min första tanke vid premiären och varför? Vad i hela fridens namn har det med Hamletdramat att göra? Det går ju att väva många sagor på samma verklighetens varp så det var ju bara att vänta och se. Men när Ofelia och terapeuten styltade fram sina första repliker till musik, lika menlös som ljudspåret till en naturfilm, och jag noterade att cellisten satt och spelade iförd en mössa ned öronlappar så sjönk modet och längtan efter att lämna jippot växte sig allt starkare.

Som väluppfostrad operaanmälare lämnar man inte sin post, det gäller att hålla ut till slutet och i det här fallet fick ihärdigheten sin belöning. Ur inledningens magra mjäla växer det fram en absurd mörk fars med tempo och timing och musikens enkla vattnighet spetsas allt mer med intressanta harmonier, avancerade rytmväxlingar och välfångade melodier.

Borggården på Kronborgs mäktiga slott håller med scenografin. På denna har man byggt upp en enkel scen där brädor och några taffliga tygstycken står för dekorationerna, orkesterdiket är en tunnel av brädor. Rekvisitan består av några stolar och ett bord som flyttas runt, ljuset utnyttjas effektfullt och tack och lov har man till och med en textmaskin men texter på engelska. (Tyvärr är jag ingen fena på danska och sjungen danska är etter värre.)

Det är kostymerna som blir höjdpunkten i kringverket – inte vad gäller huvudpersonerna Ofelia och Terapeuten, han i vanlig habit, hon i punkig t-tröja och jeans med trasiga knän men väl i den kungliga familjen. Designern Marie i Dalis skapelser verkar vara hämtade från någon illustrerad upplaga av ”Alice in Wonderland”. Aktörerna blir spelkortsfigurer, typer inte människor. Och mitt i alltihopa Polonius, vålnaden: inte riktigt död men nästan, i blodiga trasor och med en kniv instucken i buken.

Som det ska vara i en fars blir handlingen underordnad, tempot huvudsaken. Man sjunger och skriker, gestikulerar och kopulerar med samma höga fart. Men mörkret finns där, hotet och rädslan som kommer fram ur det undermedvetna. Freudianskt, kanske, men snarare någon mer obskyr gren av psykoanalysen. Operan har klara beröringspunkter med Tom Stoppards pjäs Rosenkrantz och Gyldenstjerne är döda: Shakespeare omvandlad till absurdism men här bli tråden mer hårdragen.

Utförandet – i både musik och agerande – är mycket bra. Sibylle Glosted agerar trovärdigt och har mycket känsla och lyster i sin sopran och Martin Vanbergs tenor har fin klang över hela registret. Isabel Paganiols Gertrud har mycket färg och elegans; Mathias Hedegaard och Christian Damsgaard gör Rosenkrantz och Gyldenstjerne till två välsjungande och intensiva onda clowner och även den övriga ensemblen skapar förtjänstfullt sina figurer. Orkestern är välbalanserad om än ställvis kanske lite tunn; förmodligen beroende på uppbyggnaden med orkestertunnel, och dirigenten Jakob Hultberg håller föreställningen i ett ganska hårt och effektivt tempo.

Så slutresultat blev en underhållande föreställning med gott musikaliskt utbud. Men ursäkta mig, jag kanske är lite kort om huvudet, det var inte bara Hamlet som lyste med sin frånvaro. Vad är egentligen meningen, eller är hela operan ”blot til lyst”?

HAMLET IN ABSENTIA

opera med musik av Hugi Gudmundsson och libretto av Jacob Weis

Dirigent: Jakob Hultberg

Regi: Åsa Melldahl

Scenografi och kostym: Marie i Dali

Ljus: Mikkel Jensen

Medverkande: Sibylle Closted, Martin Vanberg, Isabel Paganiol, Johannes Mannov, Jakob Zethner, Sebastian Duran, Mathias Hedegaard,

Mathias Hedegaard och Christian Damsgaard som Rosencratzoch Gyldenstjerne, Sibylle Glosted som Ofelia
Mathias Hedegaard och Christian Damsgaard som Rosencratzoch Gyldenstjerne, Sibylle Glosted som Ofelia

Christian Damsgaard

Athelas Sinfonietta

Urpremiär 16 augusti på Hamletscenen, Kronborg Slott