En pärla ur operagömmorna

Från Comala: Hanna Fritzson och Elisabet Einarsdottir samt ensemble. Foto: Markus Gårder
Från Comala: Hanna Fritzson och Elisabet Einarsdottir samt ensemble.
Foto: Markus Gårder

Med årets uppsättning Kär och galen vänder Vadstena-Akademien åter mot sitt ursprungliga koncept: att finna och väcka liv i okända, sällan spelade operor samt att vara plantskola för unga sångare med stor potential. Inget ont om förra årets uppsättning av Moto Osadas Son of Heaven; tvärtom, det var en enastående musikalisk upplevelse, men det här ligger förmodligen närmare Vadstena-Akademiens ursprungliga intentioner.

Det där med operaarkeologi är ganska vanskligt. Visst kan de entusiastiska forskarna hitta ett och annat guldkorn i arkiven men oftast är det så att det finns orsaker till att ett verk lagts undan och inte uppförts under lång tid.

Av aftonens två operor måste väl den inledande, Nina, sägas vara den som hårdast märkts av tidens tand. Teatervetaren Magnus Tessing Schneider karaktäriserar den träffande i programbladet som en opera buffa utan komik. Verket har en lång och ganska omständlig förhistoria med musik av den franske sångaren och kompositören Nicolas Dalayrac. Den skrevs om och bearbetades av Giovanni Paisello som lade till allsköns arior och yviga utvikningar. Denna version, som väckte förtjusning hos 1800-talspubliken hade nu försetts med talade recitativ i en översättning till svenska från 1792. Resultatet blev minst sagt rörigt. Musiken i sig ganska trevlig barock, många bra röster hos solisterna och ensemblerna var rent njutbara, men recitativen, framförda på skolteaternivå, drog ner helhetsintrycket ganska avsevärt. Och långt blev det; litet mer jobb med rödpennan för att få bort de värsta longörerna skulle inte ha skadat. Sceniskt fungerade uppsättningen väl: scenografin enkel men förståelig, diskreta kostymer i någon slags stilblandning från 1800-talet och bra ljusdesign. Och agerandet får absolut godkänt under sångpartierna.

Men i aftonens andra verk, Comala av Pietro Morandi, har Vadstena-Akademien hittat just ett av de där sällsynta guldkornen. Den första italienska operan med tragiskt slut, spännande musik som låter ana vägen mot romantiken och fylld med enkel men äkta dramatik. I skarp konstrast till den sobra uppsättningen av Nina är insceneringen närmast vildsint: ställvis rena röran på scenen, kostymer som verkar vara frukten av fantasin hos uppfinningsrika tioåringar och ibland aggressivt ljus. Men det fungerar alldeles utmärkt, som åskådare fångas man av operans magi, den som låter det omöjliga bli möjligt. Och den visade också upp flera mycket fina sångarprestationer, främst den stora rollen som Fingallo, sjungen av den norska sopranen Sigrid Vetleseter Bøe med mycket dramatik och ett stråk av mörker i den klara rösten.

Och hon var inte ensam om skönsången, Vadstena-Akademien har skolat många framgångsrika operaartister under årens lopp och även i år fanns det många som säkerligen kommer att lysa framöver: Hanna Fritzson svarade för utsökta prestationer både i titelrollen i Comala och som Susanna i Nina, liksom Jens Palmqvist som Idallano i Comala och Lindoro i Nina. Och Hannes Öberg som Greven i Nina var en sångligt fullödig prestation.

Däremot vill jag sätta ett frågetecken för orkestern. Mycket generöst tilltagen med drygt tio stråkmusiker och lika många träblåsare. Klangen hade lätta spår av premiärnervositet och precisionen var inte tillräcklig. Det hade kanske bättre om den skicklige Mark Tatlow hade stått synlig framför orkestern i stället för att sitta gömd på sidan med ögonen i partituret?

 

KÄR OCH GALEN

två operor med Vadstena-Akademien

Nina eller Den av kärleken svagsinta av Giovanni Paisiello med libretto av Giuseppe Carpani och Giovanni Battista Lorenzi med recitativ i Carl Stenborgs översättning från 1792

Comala av Pietro Morandi med libretto av Ranieri de’ Calzabigi i textad översättning av Nils Spangenberg

Dirigent: Mark Tatlow

Regi och koreografi: Deda Cristina Colonna

Scenografi och kostym: Anna Wemmert

Mask: Maria Morgell

Medverkande: Saara Rauvala, Jens Palmqvist, Hannes Öberg, Hanna Fritzson, Nils Gustén, Gustav Ågren, Elisabet Einarsdóttir, Sigrid Vetlester Bøe

Sångarensemble och orkester

Premiär i bröllopssalen på Vadstena slott 22 juli

Denna recension var först publicerad på Skånska Dagbladets hemsida 24 juli