Mer estetik än dramatik

 

När Carl Jonas Love Almqvist 1839 publicerade sin korta roman Det går an blev det startskottet till den hetsigaste och mest djupgående striden i dåtidens kultursverige. Romanen bryter en lans

Frida Engström och Carl Ackerfeldt. Foto: Petter Magnusson
Frida Engström och Carl Ackerfeldt.
Foto: Petter Magnusson

mot de lagar som ställer den gifta kvinnan helt under mannens domsvälde och låter den kvinnliga huvudfiguren Sara Videbeck lägga fram en bild av ett förhållande där man och kvinna ska ha skilda hushåll och skild ekonomi så att inte vardagsbekymren ska nöta sönder deras kärlek.

Almqvists utopi fick naturligtvis en hel del sympatisörer. Men vedersakarna var mångdubbelt fler, mer högljudda och kom dessutom från olika läger: Männen vände sig självklart mot ett förslag som skulle inskränka deras makt och kvinnorna protesterade mot att erotiken skulle särskiljas från äktenskapet. Förslaget ansågs bryta mot religion, moral, lag och sedvänjor.

Det är således ett av Sveriges mest kända litterära verk som tonsättaren Daniel Fjellström, librettisten Maria Sundqvist och produktionsteamet på Läckö Slottsopera har tagit sig före att omvandla till opera. Premiär i lördags, på borggården på Läckö slott. Efter spelperioden där kommer uppsättningen till Kulturen i Lund med två föreställningar, 5 och 6 augusti.

Scenen på Läckö är mycket speciell, upphöjd så att man som publik tvingas att höja blicken. Under scengolvet sitter orkestern, till större delen dold. Arrangemanget ger bra ljud och god sikt för alla.

Både scenografi och kostym saknar kulörer: allt är svart i skilda schatteringar, krom och glas. Det är välgjort, mycket påkostat och imponerande. Avsaknaden av färger rubbar tidsperspektivet, som vore det en svartvit film.

Daniel Fjellströms musik är lätt att lyssna till, lätt att begripa och lätt att tycka om. Däremot är det ganska svårt att pressa in den i någon genre. Ganska mycket äkta romantik, några stänk postmodernism och några stänk minimalism. Ställvis är den konventionellt kraftfull nästan konservativ, ställvis blommar den ut i mjuk lyrik, ställvis är den lätt och eterisk. Egentligen är kombinationen omöjlig men den fungerar förvånansvärt väl. Och dirigenten Simon Phipps fångar alla de små nyanserna, håller en fin klang i orkestern och låter stämman både glida med och kontrastera mot sångarna.

Sångarna håller också en mycket hög klass: vacker klang och bra intonation i rösterna, och dessutom tydlig diktion, nog så viktigt när det är texten som huvudsakligen för handlingen framåt. Frida Engström har studerat sin Sara Videbeck noggrant. Hon låter gestalten vara självständig och självsäker, praktisk och omtänksam, så långt från romantikens viljelösa kvinnoideal som man kan komma. Där har verkligen regissören Linus Fellbom lyckats med sin personinstruktion. Mer tveksam är däremot Carl Ackerfeldts Sergeant Albert. Sångligt är han helt fantastisk med sin mjuka lyriska baryton men ska han vara så naiv och klämkäck mitt i all dådkraft?

Dessa två blir operans enda levande människor. De övriga medverkande blir figurer, mycket vackert sjungande, men ändå bara figurer. Förmodligen är det en medveten tanke av regissören men det är svårt att se hans bevekelsegrunder.

Och därmed blottas uppsättningens största brist. Musikaliskt fullvärdig, absolut; konstnärligt högtstående och mycket vacker. Men den saknar en gnutta attiskt salt, ironi och explicita känslor. De medverkande står långt från varandra, både bokstavligt och bildligt, riktade mot publiken. Välljudet är perfekt men det räcker inte för att skapa en verklig opera.

 

DET GÅR AN

opera med musik av Daniel Fjellström och libretto av Maria Sundqvist efter Carl Jonas Love Almqvists kortroman

Dirigent: Simon Phipps

Regi och scenografi: Linus Fellbom

Koreografi: Lars Bethke

Kostym: Anna Ardelius

Mask och peruk: Therésia Frisk

Ljus: Markus Granqvist

Medverkande: Frida Engström, Carl Ackerfeldt, Monica Danielson, Johan Wållberg, Lisa Carlioth, Fredrik af Klint, Karl Peter Eriksson, Mette af Klint med flera

Orkester; konsertmästare: Per Drougge

Produktion: Stiftelsen Läckö Slott och Operaverkstan/Malmö Opera

Premiär 9 juli på Läckö Slott

Denna recension var publicerad i Skånska Dagbladet 11 juli