Spelglädje och välljud

Foto: Andreas Paulsson
Foto: Andreas Paulsson

Tio föreställningar inplanerade och utsålda redan före premiären. Förväntningarna på Rickard Söderbergs och Laine Quists uppsättning av Glada Änkan på Ystads teater var tydligen mycket stora.

Nu efter premiären är det bara att konstatera att de uppfylldes – med råge. De som lyckats få biljetter har att se fram mot en föreställning i högt tempo, vacker för ögat och fylld med fina, ställvis rent lysande, prestationer både sångligt och sceniskt. Och Skåne har fått en ny operettprimadonna. Succé kallas sådant för.

Uppsättningen är genomtänkt in i minsta detalj. Rickard Söderberg håller sig ganska troget till originalet, inga tidsförflyttningar eller hänvisningar i in i nutiden och dess företeelser och problem, enda tillägget är i numret ”Kvinnor” där en samling lätt beskänkta karlar sjunger sitt lov till kvinnan samtidigt kvinnorna på scenen håller upp porträtt av ett antal verkligt stora kvinnor, inga trendiga feminister utan kvinnor som fört världen framåt. Ett sympatiskt, elegant och mycket tänkvärt tillägg.

Scenografin använder sig av teaterns gamla kulisser, rekvisitan är sparsam och ljuset effektivt. Kostymerna är korrekt tidstrogna och välgjorda, liksom masker och peruk. Tillsammans med fin de siècle-känslan i den gamla teatern skapas en illusion av det tidiga 1900-talet, ett spektakel från förr med kvaliteter som räcker in i nutiden.

Detta gedigna kringverk bildar ett stabilt underlag för agerandet på scenen. Rickard Söderberg och Katarina Sörenson Palm har skapat ett snyggt rörelseschema, enkel men smakfull koreografi och väl nyanserad personregi. I sig är styckets gestalter ganska mycket figurer och schabloner men regissörerna har lyckats få dem till individuella människor, man känner och gläds med dem.

Även musiken är av mycket god klass. Ensemblen Concertino Internazionale får fram klangen hos ett äkta wienerkapell, eller kanske litet bättre, dåtidens wienerkapell lät ganska skramligt. Här är ljudet fylligt och pregnant och räcker absolut till för verkets alla krav. Och dirigenten Jonas Samuelsson håller föreställningen i ett snabbt men inte forcerat tempo med perfekt timing. Eftersom han själv är verksam som sångare har han stor känsla för sångarnas krav vilket utan tvivel åstadkommer extra kvaliteter.

För de medverkandes prestationer är det bara att rada upp superlativerna. Visst fanns där en del mistor vid premiären men det var som sagt premiär och de flesta av de små förtretligheterna brukar försvinna vid följande föreställningar.

Det går inte att räkna upp alla i den stora ensemblen, det får räcka med några axplock. Laine Quist visar nya kvaliteter var gång man ser och hör henne. Som Hanna Glawari är hon den absoluta operettprimadonnan med utsökt scennärvaro och en personlighet som når långt ut i salongen. Lotte Ohlander verkar också vara i ständig utveckling; hon gör ett nyanserat porträtt av Sylviane med sin mörka mezzo och visar upp oanade talanger i det ”spanska” numret. Sven Melander och Torbjörn Lillieqvist gör två obetalbara krumelurer och Elinor Fryklund och Alexandra Frid Giertz glittrar med sina sopraner.

Lars-Åke Wilhelmsson som Bordellmamman är en mycket intressant scenprestation med brett spektrum. Frenetiskt utspel, burleskt komisk och samtidigt stor känsla. Mitt i all den utåtagerande flasigheten en människa att hålla i hand när åskan går.

Och så Rickard Söderberg: känsliga fingertoppar som regissör, elegant som operettcharmör av den gamla skolan och framför allt en klart lysande sångare med sin nästan otroligt vackra hjältetenor. Jag har stor respekt för hans sociala engagemang och beundrar hans enorma mångsidighet men än en gång: Snälla Rickard, sjung mer! Operasverige behöver röster som din.

Succé, skrev jag i inledningen. Och det är uppsättningen av Glada Änkan verkligen. Med sin professionalitet och stora spelglädje blir den en dusch av sol i det grå julivädret.

 

GLADA ÄNKAN

operett av Franz Lehàr med libretto av Victor Léon och Leo Stein i översättning av Rickard Söderberg

Regi: Rickard Söderberg och Katarina Sörenson Palm

Dirigent och musikalisk bearbetning: Jonas Samuelsson

Koreografi: Katarina Sörenson Palm och Maria Zimmerman

Kostym: Ann Walton

Ljus: Sara Andersson

Mask: Eleonora Hald Traas och Mio Lönegård

Medverkande: Rickard Söderberg, Laine Quist, Sven Melander, Elinor Fryklund, Lotte Ohlander, Lars-Åke Wilhelmsson, Torbjörn Lillequist, Per Fernesten, Johan Palmqvist, Frida Thor Bergström med flera

Concertino Internazionale

Premiär på Ystads Teater 8 juli