Eroican i snigeltempo

Marc Soustrot fick nyligen förlängt förordnande fram till spelåret 2017/2018 som chefdirigent för Malmö Symfoniorkester. Den senaste tiden har han gästdirigerat runt om i Europa men nu är han tillbaka med två produktioner.

På tordagens program stod två kompositioner av Beethoven: Trippelkonserten i C-dur och Eroica, Symfoni nr 3. Solister i Trippelkonserten var danska Trio con Brio, en virtuos och mycket musikantisk konstellation som alltsedan debuten för dryga femton år sedan vunnit publikens beundran och experternas uppskattning. Det var också solisttrion som totalt dominerade uppförandet i torsdags; orkesterstämman hade en underordnad ackompanjerande roll. Tolkningen var mycket vacker med rent fantastiskt triospel men lite mer kraft, lite bredare dynamik hade kanske varit på sin plats.

Efter paus var det så dags för Eroican, en av de stora Beethovensymfonierna. Jag har hört den i otaliga versioner, både från estrad och i inspelningar men den här tolkningen av Marc Soustrot lämnade åtskilliga frågetecken. Klangmässigt mycket bra men den kändes resignerad, nästan kraftlös. Symfonin är ju en hyllning till en hjälte, ursprungligen Napoleon även om Beethoven senare ändrade detta till ”hyllning av en stor man”; att då göra den slätstruken med begränsad dynamik är ytterst tveksamt. Och i andra satsens sorgmarsch drog han ner tempot till ett markerat largo, något som också angavs i programbladet. Går man till partituret (den tidigaste utgåva jag kunde hitta i det utmärkta Petrucci Musikbibliotek på internet var från förlaget Cianchettini & Sperati från 1809) anges tempot till ”Adagio assai”. Vad var meningen med att dra ner tempot ytterligare? Tonspråket blev inte tydligare och helhetsintrycket tyvärr en aning långrandigt.

 

Malmö Symfoniorkester

Dirigent: Marc Soustrot

Solister: Trio Con Brio (Soo-Jin Hong, violin; Soo-Kyung Hong, cello; Jens Elvekjaer, piano.)

Musik av Ludwig van Beethoven: Trippelkonsert för piano, cello, violin och orkester i C-dur och Symfoni nr 3 i Ess-dur, Eroica