Gymnastik för hjärnan

Lore Lixenberg
Lore Lixenberg

Galet, knasigt. Ibland hemskt, ibland långtråkigt; ibland fascinerande, till och med njutbart. Intrycken virvlar i huvudet efter danska Trio Zooms och den engelska mezzons Lore Lixenbergs föreställning ”The Fool” i Takkelloftet på Operaen i Köpenhamn i tisdags.

Föreställningen består av fyra kortoperor (eller vad man nu ska kalla dem): ”Songs of Comfort and Despair” ( i utdrag) av Helmut Oehring, ”Varanasi Haiku” och ”This is the Cow” av Rolf Hind, ”Shame” av Niels Rønsholt och ”The Anger Demon” av Richard Thomas; samtliga kompositörer med ganska gedigna meritlistor.

Programbladet ger viss vägledning. Där sägs det att föreställningen är en resa genom en nutida europeisk stil från folk- och cabaretmusik till indiska musikformer och hardcore modernism. Något klokare blir man, men inte mycket. Gemensamt för de fyra verken är den hisnande stilblandningen: kraft och attack blandas med mjuk lyrik, enkel tonalitet med invecklade passager, lättförståeliga melodier med totala obegripligheter och rent oväsen. Jag berömmer mig av att vara öppen för det mesta men jag måste erkänna att ställvis blir det för mycket för både öron och hjärna. Men det är kanske just det som är meningen.

Även visuellt kastas man mellan paradis och inferno: svårbegriplig gestik av de medverkande blandas med ställvis ljuvligt vackra, ställvis brutala filmprojektioner. Tankeväckande, javisst, men också förvirrande; vissa ögonblick känner jag mig som Nalle Puh med hans lilla hjärna.

Trio Zoom med Stefan Baur på saxofon, Tanja Zapolski på piano och Matias Escudero Selbæk på slagverk är skickliga instrumentalister med en otvivelaktigt musikantisk ådra och Lore Lixenberg har en mycket plastisk och välljudande mezzo. Och inlevelsen är det inget fel på. Men jag blir inte riktigt klok vad som är avsikten med föreställningen. Eller är det bara en avantgardistisk kabaré, självtillräcklig i sin estetik? Och en drift med uppblåsta fåkunniga individer som jag som försöker hitta en mening med allt?

Och visst var det en tankestimulerande upplevelse, väl värd tiden och besväret att ta sig över Sundet.