Ambitiöst av Malmö Opera

Den här krönikan var publicerad i Skånska  Dagbladet 8 april

Sextioen musikalföreställningar, fyrtiotvå operaföreställningar plus tio dansföreställningar – det är vad som händer på Malmö Operas stora scen under spelåret 2016/2017. Plus mycket annat. Operaverkstan kommer med en ny uppsättning och turnéverksamheten bjuder på en opera och en musikal.

Det hela måste sägas vara mycket ambitiöst, varierande och genomtänkt. Även om musikaler inte riktigt är min likör så förstår jag vitsen med att de dominerar säsongsprogrammet. Och de två styckena ”Kinky Boots” och ”Tänk om” verkar i förhandspresentationen så intressanta att de även för en förstockad operanörd är värda ett besök. Philip Zandén, som regisserar ”Tänk om” har tidigare gjort flera bra uppsättningar på Malmö Opera, bland annat den bästa version av Mozarts Enleveringen ur seraljen som jag har sett.

Figaros bröllop blir höstens stora opera. Peter Stein regisserar, en legendar i Tysklands teatervärld, han nu varit verksam i nästan 50 år; som operaregissör har han gästat många av de stora scenerna. Till den här uppsättningen i Malmö har han krävt att få en besättning som inte tidigare medverkat i Figaros bröllop. Man frågar sig en aning oroligt varför. Ska det bli ännu en av dessa tokuppsättningar av verket som så gott som varje operasäsong drabbar publiken eller har han något bärande nyskapande som han inte vill ha befläckat av gammal slentrian? Jag både hoppas och tror på det sistnämnda. Men risken finns att en präktig kalkon flaxar ut över publiken.

Så strax före jul är det premiär för något som verkar mycket intressant, Malmö Operas första beställningsverk på flera år: Snödrottningen, med musik av Benjamin Staern och libretto av Anelia Kadieva Jonsson efter H C Andersens saga. Benjamin Staern har under senare år fått stora framgångar för sina orkesterverk; mestadels går de i en ganska bombastisk stil men han behärskar även det mer lyriska tonspråket, vilket han bevisade med sitt verk Sånger om bländvit kärlek till texter av Karin Boye.

Det strävsamma paret Staffan Valdemar Holm, regi, och Bente Lykke Möller, scenografi och kostym, är tillbaka med Ponchiellis ”La Gioconda”, premiär i slutet av mars. Jag undrar vad de kan göra av den. Sett som helhet är ”La Gioconda” ett ganska medelmåttigt verk, ett i raden i den ymniga italienska operaproduktionen i slutet av 1800-talet. Musiken är elegant och melodisk men ganska intresselös förutom ett par stora arior, handlingen minst sagt snårig och karaktärerna ganska dåligt utmejslade.

Operasäsongen avslutas med Aniara, Karl-Birger Blomdahls och Erik Lindegrens opera efter Harry Martinsons dikt. Om något ska kallas säsongens kulturhändelse är det väl detta. Ett epos efter en av Sveriges största författare och med musik av en lika intressant kompositör. Och med ett budskap som är minst lika aktuellt nu.

Säsongens turnéopera är en västficksversion av Donizettis ”Lucrezia Borgia”. Jag har aldrig sett verket på scen, det spelas nästan aldrig nu för tiden men att döma av de inspelningar som finns (inte alltför många) så krävs det en skicklig koloratursopran i titelrollen. Musiken är lättlyssnad men inte alls ointressant. Premiären sker i september i Örkelljunga, så det blir att pallra sig dit och

få nya erfarenheter.