Vackert och innerligt

påsk

Stabat mater dolorosa
juxta Crucem lacrimosa,
dum pendebat Filius….

Denna hymn, som brukar tillskrivas Jacopone da Todi, en franciskanermunk från Umbrien som levde på 1200-talet har genom århundrandena inspirerat och tonsatts av mängder av kompositörer, från Palestrina fram till senare tonsättare. Bland dem Antonín Dvořák, vars Stabat Mater för orkester, blandad kör och solokvartett från 1877 uppförs relativt ofta, speciellt så här i påsktid. Men ett år tidigare skrev han en version för solokvartett, bland kör och solopiano. Denna version uppfördes i onsdags i S:t Petri kyrka i Malmö med Petri Sångare, en solokvartett med Karin Dahlberg, sopran; Helene Ranada, alt; Adam Riis, tenor och Martin Arpåker, bas. Marianne Jacobs svarade för pianostämman och Alexander Einarsson dirigerade.

Jacopone skrev sin hymn på ganska skraltigt munklatin, fyllt av nödrim och grammatiska grodor, egentligen så långt man kan komma från Ovidius och Vergilius stålblanka klassiska latin. Men det ger texten värme, mänsklighet och religiös innerlighet. Något liknande gäller också Dvořáks två versioner: den första är kanske så kompositionstekniskt fulländad men vad den är desto mer lyrisk och innerlig.

Framförandet i S:t Petri präglades också av värme och innerlighet. Dirigenten höll ett lugnt men fast tempo, dynamiken fanns där men blev aldrig överdriven och körklangen var mycket vacker och distinkt. Solisternas prestationer höll samma höga klass och den ackompanjerande pianostämman säker och stödjande, kanske med lite för yvig pedalbehandling om man ska vara kritisk.

Alexander Einarsson har lyft Petri Sångare till en kyrkokör att räkna med. När så det stora orgelprojektet snart är klart finns det all anledning att tro att S:t Petri blir Malmös centrum för sakral musik.