Svårt men vackert

Charlotte Hellekant
Charlotte Hellekant

Riddar Blåskäggs borg (A kékszakállú herceg vára) är Béla Bartóks enda opera. Opera, förresten, mer en korsning mellan tondikt och opera i en form som ligger nära Wagners musikdramer. Tonspråket är kärvt med sträva harmonier och enligt Bartók ligger det nära den ungerska folkmusiken – hans intresse för folkmusik var enormt, han tecknade ner och gav ut ungefär tvåtusen folkmelodier, han skrev fem böcker och åtskilliga artiklar.

Ridddar Blåskäggs borg är inget lättillgängligt verk. Musiken är visserligen tonal men den avancerade harmoniken och de ständiga dynamiska skiftningarna där man märker influenser av Debussy och Schönberg, kräver mycket av åhöraren. Lägg till det själva dramat, en mörk psykologisk stämningsbild, nästan överfylld av symbolik, ett mäktigt drama om människans ensamhet med klara freudianska förtecken. Det blir så långt från småmysig underhållning man kan komma.

Däremot torde det vara få verk i operalitteraturen som passar bättre för konsertant uppförande. En akt, en dialog på en plats, stora musikaliska krav på dirigent, orkester och de två sångarna. Ett scenisk version har inte mycket att tillägga.

Det uppförande som bjöds publiken i Malmös nya konserthus i torsdags var imponerande. De två solisterna, mezzon Charlotte Hellekant och barytonen Rudolf Rosén förmedlade verkets mörka dramatik med intensiva utomordentligt klangfulla röster och Vassily Sinaiskys behandling av orkesterstämman var nära nog fulländad. Till detta effektiva effekter i belysningen. Man saknade inte scenbild och statister i någon större grad.

Före paus spelades Nikolaj Rimskij-Korsakovs tondikt Scheherazade. Även detta uppförande blev en fröjd för örat: musikaliskt perfekt och med en mycket vacker lyster i orkesterklangen.

Det är några år sedan Vassily Sinaisky lämnade platsen som chefdirigent för MSO. Men det är i högsta grad tacknämligt att han återvänder på gästspel. Han lyfter orkestern upp till högsta möjliga nivå och på något sätt är det som om MSO blir ett snäpp bättre för varje gång han står på pulten.