Ett smycke av Verkstan

Denna recension var publicerad i Skånska Dagbladet 7 mars

Foto: Katja Sund
Foto: Katja Sund

Med Carl Jonas Love Almqvists yviga och ganska snåriga roman Drottningens juvelsmycke i botten, utdrygat med några dikter och pianomusik av samme Almqvist och verk av Joseph Martin Kraus har regissören Maria Sundqvist och tonsättaren Jonas Forssell kokat ihop ett sångspel med samma titel som romanen. I lördags var det premiär på Verkstan. Och helhetsintrycket blir att Maria Sundqvist och hennes medarbetare kan lägga ännu en gedigen produktion till sin trofésamling.

Sångspel kanske, men mer ett divertissemang typiskt för det sena 1700-talets stil: en blandning av musik, sång, tal och dans. Välgjort kringverk i scenografi, kostymer och ljus, högt tempo i föreställningen, lättlyssnat, lättförståeligt och med väl tilltagen konstnärlig höjd.

Mångkunnighet är det ord som kan sägas beskriva den här föreställningen. Carl Jonas Love Almqvist själv var författare, tonsättare, journalist, debattör, lärare, dessutom prästvigd. Hans författarskap blandar realism och reformvilja med mystik och religion på ett sätt som känns mycket främmande i dagens enfrågevärld. Parentetiskt: jag fick för mig att jag skulle fräscha upp femtio års gamla gymnasiekunskaper genom att läsa om romanen; jag gav upp efter drygt hundra sidor, det var för mastigt för sträckläsning. Almqvists patos för människors lika värde retade gallfeber på makthavarna och den konservativa intelligentian, han fick svårt att leva på sitt konstnärskap och tvingades anlita procentare – dåtidens sms-lån. Han blev misstänkt för giftmord på en av de värsta lånehajarna och föredrog att fly till Amerika. Han kom aldrig tillbaka till Sverige.

I föreställningen spelas Almqvist av en annan mångsysslare – Ola Simonsson, skådespelare, sångare och filmskapare. Och inte bara Almqvist, han ger också gestalt till Gustav III, kungamördaren Ankarström, hälaren Cohen, Clara, Onkel samt den unge kungen Gustav IV Adolf. Han agerar, deklamerar, sjunger och trakterar klavikord. Allt med elegans och trovärdigt utspel, det är en beundransvärd prestation.

Föreställningens två unga: Helena Magnusson som Amanda och Sebastian Durán som Viktor står för den klassiska operakonsten, båda med vackra röster som låter ana en stor potential och väl avvägt agerande. Björn Löfgren gör Reuterholm till en fruktansvärd men välljudande gestalt. (Almqvist sätter ju just Gustaf Adolph Reuterholm som ledare för konspirationen mot Gustav III, främst på grund av hans kamp mot upplysningstidens idéer; de flesta historiker anser annars att Carl Fredrik Pechlin var den främste konspiratören.)

Så sångspelets – och romanens – verkliga huvudperson: Tintomara, en verkligt overklig gestalt, androgyn eller snarare tvekönad eller för att tala med Almqvist: ”Icke man, och ej kvinna, utan rätt och slätt människa”. I Sara Ekmans gestaltning blir hon en blandning av grekisk nymf och svenskt skogsrå med utsökt estetik i dans och övrigt agerande och med en röst som skiftar från vänaste mjukhet till råaste skrik. Även det en prestation på högsta nivå.

Den lilla orkesterensemblen är elegant välspelande och ger den rätta stöttningen till de agerande och visar sig dessutom innehålla ett skådespelarämne: Inga Zeppezauer, till vardags violinist i Operaorkestern och mycket mera, framställde Friherrinnan med pondus och fin ironi.

Och till detta: en scenografi som framställer Drottningholmsteatern bakom scenen, illusoriskt ljus och mycket välgjorda kostymer.

Det här var andra delen av Verkstans satsning på Carl Jonas Love Almqvist. Nu återstår bara Det går an i samarbete med Läckö slottsteater. Premiär i sommar.

 

DROTTNINGENS JUVELSMYCKE

Sångspel med musik av Carl Jonas Love Almqvist och Joseph Martin Kraus i arrangemang av Jonas Forssell och manus av Maria Sundqvist efter Almqvists roman

Regi: Maria Sundqvist

Scenografi och kostym: Leif Persson

Ljus: Anna Björklund

Koreografi: Sara Ekman

Medverkande: Sara Ekman, Ola Simonsson, Helena Magnusson, Sebastian Durán, Björn Löfgren

Orkesterensemble: Inga Zeppesauer, Jake Maczynski, Halel Lewin, Magnus Lorinius

Premiär 5 mars på Verkstan på Malmö Opera