Pöntinen imponerade

Foto: Mats Bäcker
Foto: Mats Bäcker

Två pianokonserter. Nr 13 i C-dur av Wolfgang Amadeus Mozart. Ett moget verk av en 26-årig mästare. Glittrande soliststämma mot en genomarbetad orkestersats; absolut fullödigt i formen. Och nr 1 i e-moll av Frédéric Chopin. Ett ungdomsverk skrivet när han var 20 år. En underbar pianostämma med allt vad man kan önska i melodik och harmonier men med en orkestersats som i bästa fall fungerar som ett eko, annars verkar mer eller mindre påklistrad. Dessa två verk framförde pianisten Roland Pöntinen som solist och dirigent tillsammans med ensemblen Musica Vitae vid en konsert på Palladium i söndags eftermiddag. De två pianoverken interfolierades av ett stycke nutida musik: ”Musique funèbre” av Witold Lutoslawski.

Roland Pöntinen är utan tvivel en av Sveriges bästa pianister i dag med säkert genomtänkt fördrag, perfekt anslag och enastående musikalitet. Hans Mozarttolkning var kraftfull men ändå mozartskt elegant och klar och i Chopinstycket lät han romantiken flöda men med sträng kontroll. Det är svårt att tänka sig att det kan göras bättre.

Och det lilla stycket av Lutoslawski med sina nästan vilsna toner, visioner och antydningar blev ett väl valt intermezzo. Öronen rensades och hjärnan skärptes mellan de två stora pianoverken. Dessutom var det intressant att uppleva Roland Pöntinen som dirigent. Hans slagteknik behagar förmodligen inte puristerna men hans förmåga att förmedla musiken var absolut högtstående.