Ung kvartett med stor potential

Scandinavian String Quartet, från vänster Sofie Sunnerstam, Kern Westerberg, Amalie Stalheim och Jenny Augustinsson.
Scandinavian String Quartet, från vänster Sofie Sunnerstam, Kern Westerberg, Amalie Stalheim och Jenny Augustinsson.

Ludwig van Beethovens Stråkkvartett nr 14 i ciss-moll, med opustalet 131 anses av vissa kännare vara den förnämsta stråkkvartett som någonsin har skrivits. Och Stråkkvartetten i g-moll, skriven 1877-78, är förmodligen Edvard Griegs största kammarmusikaliska verk. Dessa två höjdpunkter stod på programmet när Scandinavian String Quartet (Kern Westerberg, violin; Sofie Sunnerstam, violin; Jenny Augustinsson, viola; Amalie Stalheim, cello) konserterade på Palladium i Malmö i söndags.

Beethoven själv satte de fem sista stråkkvartetterna högst av alla sina kompositioner, han ansåg att det var först nu han verkligen hade börjat att komponera och det är tydligt att skapandet av dessa upptog honom fullt ut, han skrev inga andra betydande verk under den tiden. Enligt musikvetarna har han vidgat sitt uttryckssätt, formen är endast en villkorlig norm, helt rättad efter innehållet och stämföringen lägger vikten på de melodiska infallen utan hänsyn till harmoniska besvär.

Det var således ett väldigt verk som Scandinavian String Quartet gav sig på. Ciss-mollkvartetten präglas av dystra mörkfärgade stämningar, den är uppbyggd av en anhopning av satser, spelade i ett och sammanknutna i en sluten form. Den kräver energi, analys och mängder av musikalisk insikt.

Den unga kvartettens tolkning var tekniskt perfekt med vacker klang i instrumenten, säker i formen och musikaliskt oklanderlig. Naturligtvis fanns där inte en fullständig mognad i fördraget men detta uppvägdes mer än väl av fräschören och elegansen.

Än mer fullödigt var framförandet av Griegs g-mollkvartett. Kraftfullt och frejdigt med stor känsla för verkets betoning på melodik och harmonik, säker behandling av det mörka temat i första satsen som genomgående återkommer i förändrad form, känslan för den bedrägliga sötman i andra satsens romans och intermezzots hetsande energi. Här var fräschören och den ungdomliga energin enbart fördelar som lyfte tolkningen till höga höjder.