Lysande av Segerstam

Leif Segerstams Brahmstolkning var lysande.
Leif Segerstams Brahmstolkning var lysande.

Denna recension var publicerad på Skånska Dagbladets kultursida 2 februari

 

”Ein deutsches Requiem”, Johannes Brahms, första, största och mest framgångsrika körverk, skapat under fjorton år 1854-1868 och förmodligen inspirerat av Robert Schumann. Ett requiem långt ifrån den katolska dödsmässans skräckstämningar kring yttersta domen utan inriktat på medlidande med de sörjande och tron på en evig salighet. Musikaliskt dominerar kören, bara två av de sju satserna har större solistinlägg (baryton och sopran). Tonspråket är i grunden enkelt, nästan folkligt men uppbyggnaden är mästerlig, instrumenteringen genial med skiftningar mellan mörker och ljus och behandlingen av körsatsen rent utsökt. Idémässigt har verket skapats av Brahms odogmatiska fromhet och hans känslor för bibeltexternas höga etik.

Detta väldiga verk fick ett lysande, ja mer än lysande framförande i Malmö Opera i söndags. Leif Segerstam lyfte under sin tid som chefdirigent Malmö Operaorkester till oanade höjder. Nu, som hedersdirigent, återkom han och höjde ribban ytterligare. Aldrig tidigare har jag hört bättre klang i operaorkestern tät, tung och exakt. Leif Segerstam har ett mycket speciellt sätt att arbeta med blåset och det mörka stråket, som just i det här verket gav extra effekter, både i första satsen, där violinerna är tysta och i fjärde satsens skildring av himlens härlighet där de kontrasterar mot jublet och det förklarade ljuset. Och hans tolkning framhöll också mycket tydligt den konstfulla polyfonin, liksom verkets slutna uppbyggnad där motivet knyter samman de två ytterpartierna.

För en dryg vecka sedan medverkade Malmö Operakör i MSO:s konsertanta uppsättning av Beethovens Fidelio. Då saknades en del kraft och precision. Det måste ha varit en tillfällig svacka, nu var ordningen återställd med hundraprocentigt tung, tät och exakt klang med utomordentlig lyster.

De två solisternas insatser var också av högsta kvalitet. Celine Byrnes vackra och rena sopran gav utomordentlig relief till de förtröstansfulla texterna i verkets femte sats och Wieland Slatter sjöng sina barytonpartier med kraft och energi.

Det här var säsongens sista stora orkesterkonsert på Malmö Opera. Man får innerligt hoppas att det blir fler sådana här pärlor nästa spelår och att man lyckas engagera sin hedersdirigent Leif Segerstam. Hans gästspel betyder mycket både för de utövande musikerna och för oss i publiken.

 

Malmö Operakör

Malmö Operaorkester

Dirigent: Leif Segerstam

Solister: Celine Byrne, sopran; Wieland Satter, baryton

Johannes Brahms: Ein deutsches Requiem

Malmö Opera 31 januari