Pianostjärna på väg mot zenit?

Foto: Irene Kim
Foto: Irene Kim

Ett av musikhistoriens mest omtyckta verk, Pjotr Tjajkovskijs femte symfoni och Sergej Rachmaninovs virtuosa Pianokonsert nr 3 var tydligen ett program som lockar Malmöpubliken. Vid torsdagens konsert var den stora salen i det konserthuset fullsatt, till och med läktaren bakom orkesterpodiet togs i anspråk.

Och de fick njuta av två sällsynt gedigna framföranden. Dirigenten Han-Na Chang har stått framför MSO tidigare med mycket gott resultat men pianosolisten Lukáš Vondráček var en ny bekantskap för Malmö och även för mig, även om han enligt programbladet givit över 1 000 konserter i 27 olika länder.

Det skulle inte förvåna mig om Lukáš Vondráček inom en snar framtid kommer att nå de absoluta höjderna och räknas till en av världsartist på sitt instrument. Hans spel var ett eko från de stora pianisterna i mellankrigstiden, samma kraft och auktoritet, samma precision och äkta musikalitet och samma avsaknad av publikfrieri. Virtuositeten blev ett medel, inte ett mål, och han förmedlade perfekt det fängslande tonspråk som finns i Rachmaninovs teknikkrävande passager. Man nästan tappade andan av tyngden i första satsens kadens och spann som en katt av den mjuka lyriken i andra satsens adagio. Och helhetsintrycket förstärktes av Han-Na Changs säkra och intelligenta behandling av orkesterstämman och det nästan fulländade samarbetet mellan dirigent och solist.

Så efter paus var det dags för Tjajkovskijs femma, detta flöde av dramatiska känslor i en formfast symfonisk dräkt. Han-Na Chang försökte i sin tolkning spegla verkets alla aspekter och i stort måste man väl säga att hon lyckades. Furiositeten fanns där, ställvis nästan obehärskad, ställvis mer tyglad, sentimentaliteten flödade i andra satsens adagio cantabile, valsen i tredje satsen var just så behagsjuk som man bara kan önska sig och finalens mäktighet hamrades obevekligt in medvetandet. Och orkestern svarade med tät och precis klang på hennes intentioner. Så långt allt gott och väl; men det massiva utflödet gick ut över formen, verkets arkitektur. Aningen mer återhållsamhet hade antagligen gjort tolkningen ännu mäktigare. Men hon var väl värd orkesterns touche och publikens ovationer.

Så än en gång: Programbladet är tunt. Men skulle det inte gå att klämma in lite mer fakta om verk och solister? Inte alla vill kryssa på internet för att få mer kött på benen.

 

Malmö Symfoniorkester

Dirigent: Han-Na Chang

Solist: Lukáš Vondráček, piano

Musik av Tjajkovskij och Rachmaninov

Malmö Live 14 januari