En framförande som fastnar i minnet

Foto: Dan Crona
Foto: Dan Crona

Bachs sex cellosviter, skrivna 1720 i Köthen, under hans kanske lyckligaste period. Tonsköna, formfulländade och ställvis nästan musikantiskt lättsinniga. Eller var det inte Johann Sebastian som skrev dem? Den australiske professorn Martin Jarvis påstår att de är skrivna av Bachs andra hustru Anna Magdalena; under fem år i början på 2000-talet använde han rättmedicinska metoder för att analysera originalnoterna och kom fram till detta senstationella påstående.

Martin Jarvis grundar sitt sensationella resultat på flera saker, bl a handlar det om hur originalnoterna ser ut. Anna Magdalena anses allmänt ha verkat som sin makes notkopist, men till skillnad från andra verk som hon har renskrivit så är cellosviternas originalnoter här fulla av korrigeringar, vilket Jarvis menar tyder på att det här faktiskt är ett original från hennes penna. Dessutom är den musikaliska strukturen omogen, hävdar Martin Jarvis.

Nu måste det väl krävas ett oerhört tendensiöst musiköra för att kalla cellosviternas struktur för omogen och dessutom talar tidsaxeln mot Jarvis – 1720 dog Bachs första hustru Maria Barbara och han gifte om sig med Anna Magdalena ett år senare.

Det här blev ett lång sidospår innan jag kommer fram till kärnpunkten: I söndags spelade Jakob Koranyi de tre första cellosviterna vid en konsert på Palladium. Det blev en av de där pärlorna som kommer att fastna i minnet, en tolkning som fick fram verkens innersta väsen. Underbart i tonen, väl markerad dynamik och med en rent utsökt sensibilitet; mästerligt, helt enkelt.

Den utsökta totalupplevelsen accentuerades också av Jakob Koranyis val att spela de tre sviterna i en följd och av hans vädjan till publiken att hålla inne med applåderna till dess framförandet var klart. Inget som störde koncentrationen varken hos solist eller publik, 70 minuters absolut musik. Och efteråt var applåderna från det fullsatta auditoriet med all rätta både långa och livliga.Eva Rydén web

*

Fullsatt var det också i Lommas dansrotunda när Limhamns Musiksällskap bjöd på nyårskonsert med Wienermusik i lördags. Gästsolist var sopranen Eva Rydén, primadonna med lyster och utsökt klang i rösten ända upp i de högsta höjderna och fint utspel; en klar juvel som tyvärr fick en mycket medioker infattning.