Messias med många minus

Denna recension är publicerad på Skånska Dagbladets kultursida, tyvärr med fel namn på altsolisten. Detta är den korrekta versionen.

 

Det blev för min del två uppföranden av Händels Messias i år (plus den inspelning med Helmuth Rilling från Oregon Bach Festival som är min favorit). För knappa två veckor sedan uppfördes verket av Camerata Öresund på Palladium i en ren och fräsch fullödig barocktolkning med utsökta prestationer av både instrumentalister och sångare. Och i söndags var det dags för den nybildade Malmö Live Vokalensemble och Malmö Symfoniorkester under ledning av Sofia Söderberg att ta sig an verket. Det blev också ett uppförande som kommer att stanna i minnet, fast av diametralt motsatta skäl.

Konserten hade rubricerats som ”Messias Special”. Det speciella var att publiken skulle medverka enligt mönster från ”The Proms” i Royal Albert Hall. Jag måste erkänna att jag redan i förväg var tveksam till ett sådant arrangemang; gärna allsång, men inte i ett stort sakralt verk. Nu visade det sig att de som bidrog med publiksången i förväg hade drillats under några eftermiddagstimmar av dirigenten och att avsnitten där de medverkade var få och ganska korta, med undantag för Halleluja-kören. Upplevelsen blev därför mer kuriös än obehaglig. Vad som däremot var riktigt störande var påfundet att den ordinarie kören vid varje sådant avsnitt promenerade ut och grupperade sig vid sidorna av publikplatserna: bullrigt blev det och tid tog det. Och den nybildade kören visade upp samma problem som många liknande konstellationer: hyfsade sopraner och altar men för få och för kraftlösa manliga stämmor.

Solistkvartetten bestod av meriterade sångare och deras prestationer var genomgående av hög klass. Enda smolket var att var att mezzon Matilda Paulsson som sjöng altpartierna verkade vara en aning indisponerad: hennes röst var välljudande och klar men man saknade kraften och utspelet. Men detta vägdes mer än väl upp av de övriga: Lina Johnsons innerliga sopran, Jakob Högströms kraftiga och väldisponerade basbaryton och Conny Thimanders ljusa och energiska tenor.

Messias, liksom all Händels musik, tillhör barocken och jag delar inte Sofia Söderbergs uppfattning om hur barockmusik ska spelas. Rubaton eller betoningsförskjutningar hör inte hemma i barocktolkningar, inte heller den nästan romantiserade långsamheten eller undertryckande av continuot.

Och kanske än värre: det långsamma totaltempot med utsträckta pauser som lockade fram rent förskräckligt störande applåder mellan varje avsnitt. Det kunde ha undvikits om hon slagit på snabbare. Nu är det en fråga om man överhuvud taget ska applådera ett sakralt verk; uppförs det i sekulär miljö kan väl en applåd efter sluttakten vara på sin plats men inte handklappande mitt i verket.

 

Malmö Symfoniorkester, Malmö Live Vokalensemble

Dirigent: Sofia Söderberg

Solister: Lina Johnson, sopran; Matilda Paulsson, mezzo; Conny Thimander, tenor; Jakob Högström, baryton.

Messias av Georg Friedrich Händel, del 1 och 2

Malmö Live 20 december