Flytten blev lyftet för MSO

Denna text var publicerad på Skånska Dagbladets kultursida 10 december

I tisdags var det premiär för MSO:s kammarorkester, en ensemble med cirka 15 musiker från symfoniorkesterns stråksektion, bildad på initiativ av musikerna själva. Konserten var också en upptakt till den satsning på kammarmusik som ska äga rum i Malmö Live under våren 2016: omkring tio kammarkonserter med olika konstellationer. Man måste säga att det är ett mycket välkommet initiativ; på senare år har kammarmusiken varit på undantag i MSO:s programtablåer. Visserligen har Musik i Syd på Palladium försökt att hålla fanan högt och bjudit på ett stort antal fina konserter med konstmusik men tyvärr verkar utbudet ha glesnat nu i höst.

Konserterna ska äga rum i Kuben, Malmö Lives lilla konsertsal. Det är en perfekt miljö för den typen av musik, funktionell och avskalad, inget som drar uppmärksamheten från det som händer på scenen. Dessutom med exakt och en aning torr akustik, utmärkt för konstmusik i det mindre formatet.

Om tisdagens konsert är representativ för vad som komma ska, finns det mycket att se fram emot. Kvällens tema var nordiskt med Edvard Griegs svit Fra Holbergs tid, några stycken av Sibelius och Dag Wiréns Serenad för stråkar. Mjukt för öronen men inte banalt, utomordentligt väl framfört med vacker klang i instrumenten och med tydligt engagemang och spelglädje.

Nu när höstsäsongen snart är slut, det återstår bara ett par konserter, är det klart att flytten till Malmö Live blev den vitamininjektion för MSO som man hoppats på, skuggorna från det ganska miserabla spelåret 2014/2015 har bleknat och orkestern har fått åter och även ökat på den lyster man hade under tidigare storhetstid. Det finns flera faktorer som medverkat till detta: naturligtvis den nya konsertsalen med sin utomordentliga akustik och antagligen bättre arbetsmiljö för musikerna, höstens generösa program med flera intressanta gäster och uppföranden. Men för oss i publiken är det mest uppenbara att kontakten mellan orkestern och chefdirigenten Marc Soustrot nu verkar vara fullständig; borta är den tidigare friktionen som skapade både bildliga och bokstavliga dissonanser. Spelglädjen tillbaka och dirigent och orkester strävar mot nya storverk: den ”franska konserten” för ett par veckor sedan visar vad man kan åstadkomma.

Och vårsäsongens program lovar mycket gott, det kommer att bli svårt att välja bland pralinerna, man vill sluka hela asken: 13 januari dirigerar Han-Na Chang Tjajkovskijs femte symfoni, Beethovens opera Fidelio uppförs konsertant 23 januari med bland andra Malin Byström och Gisela Stille som solister och den 28 kommer Vassily Sinaisky tillbaka framför orkestern. Och längre fram: gästspel av Wiener Sängerknaben , Mario Venzago gästdirigerar vid ett par konserter, Katja Dragojevic framför sånger av Alma Mahler och Benjamin Staerns ”Pont de la mer” uruppförs. Samt då alla kammarkonserterna.

Det ser ut att bli en vår fylld av musik.