Pianots superstjärna tände publiken

Denna recension var ursprungligen publicerad på Skånska Dagbladets kultursida 8 september

Lang lang

Lang Lang, pianots superstjärna, kanske den enda konstmusiker som har samma kultstatus som de stora pop- och filmidolerna; mer hyllad av publiken än av kritikerna. I söndags eftermiddag spelade han framför DR Symfoniorkestret under ledning av Manfred Honeck på i den stora konsertsalen på Malmö Live. På programmet stod ett av de verk som tillhör hans favoritkompositioner och som han har blivit mest känd för: Sergej Rachmaninovs Pianokonsert nr 2 i c-moll.

Det är lätt att förstå Lang Langs stjärnstatus: ett äkta pianolejon med en nästan otrolig virtuositet med ett anslag som sträcker sig från det mjuk-mjukaste lyriska pianissimo till eruptioner med kraften av en stångjärnshammare, blixtsnabb och elegant.

I Rachmaninov-konserten kunde han utnyttja hela bredden: den massiva tyngden i första satsen, mellansatsens lyriska romantik och sistasatsens uppvisning i virtuositet. Just tolkningen av mellansatsen förbryllade mig till att börja med: tydliga minskningar av tempot så fort pianot kom in; ibland blev det nästan sirapssött. Men förhoppningsvis var det inte effektsökeri utan ett försök att få fram de känslor och musikaliska kvaliteter som trots allt finns bakom verkets alla banaliteter. Och bevisligen uppskattades hans framförande: publikens stående ovationer, tjoanden och visslingar lyckades också framkalla ett extranummer. I vart fall var det intressant att få uppleva denna konstmusikens superstjärna i Malmö, det lär antagligen inte bli fler tillfällen.

Efter paus spelades Tjajkovskijs Symfoni nr 5 i e-moll. Ett verk fyllt av dramatik och känslor, en skildring av människans kamp mot ödet, musikaliskt fullmatad, i finalen till och med överlastad. Dirigenten Manfred Honecks tolkning var bred, nästan yvig, med furiösa passager i yttersatserna och full dynamik i mellansatserna från skiraste romantik till kraftigaste bombasmer. Och orkestern svarade fullt ut på hans intentioner med mestadels exakt och mycket fyllig klang över hela registret. Visst är det pampigt och medryckande med en sådan här tolkning även om aningens mer återhållsamhet förmodligen bättre skulle ha framhållit verkets kvaliteter.

Publikens entusiasm var i högsta grad påtaglig; så till den grad att dirigenten valde att slå på sista satsen omedelbart i akt och mening att förhindra koncentrationsstörande applåder.

 

DR Symfoniorkestret

Dirigent: Manfred Honeck

Solist: Lang Lang, piano

Musik av Rachmaninov och Tjajkovskij

Malmö Live 6 september