Fullödig Tjakovskijtolkning av Leif Segerstam

segerstamLeif Segerstam utnämndes till hedersdirigent vid Malmö Operaorkesters konsert i onsdags; en konsekvent och mer än berättigad betygelse för allt vad han har åstadkommit med orkestern och burit fram den till enastående hög kvalitet. För orkestern är det hedrande att han accepterade utnämningen, för oss i publiken är det tacknämligt: det borgar för att vi, om kanske inte så ofta, även i fortsättningen får tillfälle att uppleva honom framför orkestern.

Kvällen avslutades med Pjotr Tjajkovskijs Symfoni nr 6 i h-moll, ”Pathetique”, tonsättarens sista verk. Av en del ansedd som musikhistoriens främsta symfoni, av andra som en överlastad känslokavalkad. Oavsett vilket är det en komposition som inte lämnar någon oberörd och otvivelaktigt är den av de mest spelade klassiska verken även i våra dagar.

På programbladets försida stod det ”Segerstams Tjajkovskij”. Det var det inte, det var Tjajkovskijs Tjajkovskij, framförd med all den erfarenhet, all den kunskap och den djupa musikalitet som Leif Segerstam besitter. De utelämnande yttersatserna brett målade men ändå med full kontroll, valsens bedrägliga sötma med överraskande skrin, den stegrande triumfmarschen, hånet mot ödet; allt fanns med perfekt dynamik och tempo och rent utsökt klang i orkestern. Jag funderade på Segerstam får fram denna klangbild, kanske är det hans sätt att arbeta med det mörka stråket, att liksom i en målning, svärtan framhäver ljuset och koloriten.

Inledningsvis spelades – naturligtvis – Sibelius, hans Karelia-svit med opustalet 11. Ett ungdomsverk med alla typiska egenskaper: överflöd av teman, ganska enkelt i harmoniken och med stor berättarglädje. Segerstams framförande var rakt upp och ner, fritt från övertolkningar och onödiga emfaser och orkestern svarade på hans intentioner med vacker och, faktiskt, ganska spännande klangbild.

Lite inklämt mellan dessa svallande tonmassor framfördes Bohuslav Martinus Oboekonsert med Théophile Hartz, stämledare i orkestern, som solist. Ett närmast postimpressionistiskt verk med tydliga referenser till tjeckisk folkmusik och en virtuos soliststämma; vackert och underhållande utan att vara banalt. Fint framfört av både orkester och solist; dessutom ska programmakarna ha en eloge för att man lade in en så välgörande kontrast.

 

Malmö Operaorkester

Dirigent: Leif Segerstam

Solist: Théophile Hartz, oboe

Musik av Sibelius, Martinu och Tjajkovskij

Malmö Opera 9 september

Denna recension var ursprungligen publicerad på Skånska Dagbladets kultursida 11 september.