Repremiär med kvaliteter

Ann Petersen som Drottningen, Susanne Resmark (Amman) John Reuter (Barak) och Linda Watson (färgarens hustru). Foto: Miklos Szabo
Ann Petersen som Drottningen, Susanne Resmark (Amman) John Reuter (Barak) och Linda Watson (färgarens hustru).
Foto: Miklos Szabo

När Kvinden uden skygge (Die Frau ohne Schatten) hade Danmarkspremiär i maj 2011 var det regissören Kasper Holten och dirigenten Michael Schønwandts avskedsuppsättning vid Det Kongelige. Nu plockas den fram ur malpåsen med Anne Fugl som regiansvarig och Michael Boder framför Det Kongelige Kapel. Av sångarna har en del följt med från ursprungsuppsättningen, medan flera nya tillkommit.

Sceniskt har inte mycket förändrats men på något sätt verkar det som om uppsättningen kommit ner på jorden; librettons invecklade tankebrygd har kokats ner till de verkliga kardinaldygderna kärlek och medmänsklighet. För de djuptänkande kanske en icke önskvärd förflackning men onekligen blir det lättare att ta till sig föreställningen.

Steffen Aarfings scenografi rör sig också över ett brett register: från grova tuschteckningar och hisnande projektioner till klassiska tittskåp, stundtals arrangerat enligt serietidningsmodell. Det är intressant och spännande; dessutom får man som publik hjälp med att särskilja intrigens olika plan.

Men liksom i originaluppsättningen läggs tyngdpunkten på musiken, den musik som i åtskilliga passager är det bästa Richard Strauss skrivit med en bredd från scenromantikens yppiga klangvärld fram till atonalitetens gränser. Och dirigenten Michael Boder, perfekt i tempo och dynamik, fångar alla nyanser och berättar en historia som är begriplig för alla, långt bortom avancerade intellektuella övningar. Det är gripande, det är mäktigt, ja rent storartat.

Naturligtvis är sångarna en bärande del i denna musikaliska helhet och deras prestationer är genomgående av högsta klass. Linda Watson som färgarens hustru var lysande i originaluppsättningen, minst lika lysande var hon vid repremiären, en praktfull sopran med kraft och glans och med utomordentlig gestaltningsförmåga. Johan Reuter är ny som Barak, färgaren. Han använder sin tydliga och välmodulerade baryton till att skapa ett mycket bra rollporträtt med stora sångliga kvaliteter. Ny är också Ann Petersen som Drottningen: en aning stel i agerandet och med en sopran som från en lätt svajig början stabiliserar sig till nästan isig glans. Johnny van Hal sjunger än en gång rollen som kungen; sångligt bra men vissa svårigheter att få ut karaktären över rampen.

Och så Susanne Resmark som Amman. Hon stod för en enastående prestation i originaluppsättningen och otvivelaktigt är hon än bättre nu vid repremiären. Hennes mezzo har fördjupats i klangen och är absolut på topp och hennes agerande är rent föredömligt: hon skapar en äkta människa av sin rollfigur.

Även övriga medverkande förvaltar sina roller mycket väl. Det Kongelige Operakor är som vanligt en klangmässig upplevelse och barnkören är en fröjd för både öra och öga.

Det är väl antagligen ett led i de allmänna besparingsåtgärderna att Det Konglige öppnar spelåret med en repremiär. Men det är tacknämligt med en tung, seriös operauppsättning när operan på andra sidan Sundet ägnar en stor del av hösten åt musikaliskt lättgods.

 

KVINDEN UDEN SKYGGE

opera av Richard Strauss med libretto av Hugo von Hoffmanstahl

Dirigent: Michael Boder

Inscenering: Kasper Holten/Anne Fugl

Scenografi, kostymer och projektioner: Steffen Aarfing

Ljus: Jesper Kongshaug

Video: Steffen Aarfing och Signe Krogh

Medverkande: Johnny van Hal, Ann Petersen, Johan Reuter, Linda Watson, Susanne Resmark, Henning von Schulman med flera

Det Kongelige Kapel, Det Kongelige Operakor, barnkör från Sant Annae gymnasium

Repremiär på Operaen i Köpenhamn 5 september

Färgaren och hans hustru (John Reuter och Linda Watson) Foto: Miklos Szabo
Färgaren och hans hustru (John Reuter och Linda Watson)
Foto: Miklos Szabo