Vacker musik och mycket känslor

Ruby-Hughes-435x290”Hemlig kärlek” var temat för en eftermiddagskonsert i söndags på Palladium med Musica Vitae under ledning av Fredrik Paulsson och sopranen Ruby Hughes. Det blev halvannan timme med mycket vacker musik och mycket känslor men också med krav på elasticitet i det musikaliska tänkandet.

Beethoven stod för inledningen, dels genom att Ruby Hughes läste ett utdrag ur ett brev som han skrivit till sin ”Odödliga älskade”, dels med första satsen ur Stråkkvartett nr 11 i f-moll. Kvartetten var färdig 1810, brevet skrev han 1812. Man kan undra om kopplingen mellan de två alstren är riktigt relevant, men tanken är förtjusande. Det musikaliska utförandet var mycket fint med utsökt klang och precision men hur det än är, en del av stråkkvartettens speciella kvaliteter tunnas ut när musiken arrangeras om för orkester.

Kring Charles Baudelaires dikt ”De profundis clamavi” ur diktsamlingen ”Fleurs du mal” rörde sig nästa nummer. Kompositören Alban Berg hade sin stora kärlek i tankarna när han skrev sitt verk Lyrisk svit och citerade Baudelaire i satsen Largo desolato. Förutom att det blev en språklig resa – Baudelaire skrev sin på franska med titel på latin, Ruby Hughes reciterade dikten på engelska och sjöng på tyska – var uppförandet en stor musikalisk upplevelse; att det går att få fram så mycket djupa känslor och stor dramatik ur tonsättarens tolvtonsakrobatik. Ruby Hughes sjöng med klangrik sopran som hon behärskade till fulländning och Musica Vitaes behandling av orkesterstämman var rent magnifik; utan tvivel var detta konsertens höjdpunkt.

Från detta ett hopp till nutid. Elvis Costello skrev och spelade in ”The Juliet Letters” tillsammans med The Brodsky Quartet för drygt tio år sedan. Ruby Hughes och Musica Vitae presenterade ett fylligt urval ur verket. Orkestern var fyndigt uppdelad i flera grupper som växlade om, arrangemangen var välgjorda och Ruby Hughes sång och hela framförandet elegant och läckert.

Och så som avslutning en av den konstmusikens största sirapsburkar: Arnold Schönbergs ”Verklärte Nacht”. Ruby Hughes reciterade Richard Dehmels dikt och sedan tog Musica Vitae över med ett uppförande som sparade på varken känslor eller välljud. Orkesterklangen perfekt liksom dynamiken och den musikalska tolkningen.

Avslutningsvis ett väl repeterat extranummer som jag tyvärr inte uppfattade titeln på men det det gav tillfälle att än en gång få lyssna till orkesterns fina spel och Ruby Hughes välljudande sopran.