Den sötetid nu kommer…

JulbordJulen är sötmans tid. Så gott som alla julbordets rätter innehåller socker (eller sirap eller något annat sötningsmedel) i större eller mindre grad: socker i sillinläggningarna, socker i gravlaxen, söt senap, sockersaltad skinka griljerad med sirap och senap, sirap i brunkålen, söt saft i rödkålen, sirap i grönkålen och i bruna bönorna, honungsgriljerade revbensspjäll, en nypa socker hit och flera nypor dit i de flesta andra maträtter, socker i inlagda rödbetor och inlagda gurkor… För att inte tala om ris a la malta med söt saftsås, pepparkakor, småkakor, lussekatter, marsipan och allt annat julgodis. Och dessutom sötat matbröd.

Vi är så långt från medelhavskosten som man kan komma men visst är det gott med gammaldags svensk julmat, åtminstone under en begränsad tid och det finns, åtminstone inte kulinariskt, någon anledning att förändra de gamla recepten. Så ska julmat smaka, punkt.

När vi sedan kommer till dryckerna är det lätt att sockret blir alltför dominerande, inte bara i glöggen. Sötat brännvin exempelvis Lysholms Linie, Norrlandsakvavit och OP är kanske OK, det är ju inget man dricker mängder av även om en bra vodka eller en rejäl besk bättre sätter julmaten på plats. Men lejonparten av all julöl och än värre de alkoholfria alternativen är minst sagt översötade. Dessutom med smaker som definitivt inte går ihop med mat eller vad sägs om följande (hämtat från bloggen Berglunds bira av ölkännaren Thomas Berglund på Svenska Dagbladet): ”Vanilj, marshmallows, kolabönor samt lite jordnötter i bakgrunden. Inget som brutalt väcker dig ur julstämningen, snarare bäddas du in så där lugnt och lite mysigt. Men här finns också stråk av torkad frukt, apelsin, mango och ananas.” Säkert en trevlig sällskapsdryck men den verkar inte passa särskilt bra till saltat fett fläsk.

Och det finns flera andra öl av den typen. En annan ölbedömare skriver om en brygd med ”fet smak av mandelmassa och kardemumma”. Jaså, och vad ska man dricka den till, inlagd sill kanske? Det verkar vara en rysansvärd kombination. Men det finns mycket gott julöl, bara man undviker det som måltidsdryck. Själv föredrar jag en starkt humlad lageröl, typ tjeckisk eller tysk pils. Och så vanligt kranvatten eller smaklöst mineralvatten som komplement. Vatten är också det bästa för den alkoholfrie – eller försök få tag på gammaldags svagdricka. Betydligt bättre än sockerbomben julmust eller än värre Coca-Cola. Den drycken borde inte få serveras till mat, knappt annars heller.

Vin då? Knappast. En tunn, väl kyld beaujolais till köttet, kanske. Men det har hittills inte skapats något vin som passar till sillinläggningar och Janssons frestelse. Och till ris a la malta kan det vara gott med ett glas torr madeira. Ett vin som för övrigt är bra att blanda med fylligt rödvin, kryddor och en skvätt vodka, konjak eller rom till en angenäm glögg.

Det är lättare med nyår. Skaldjur är inte sötade och sedan är det bara att låta champagnekorkarna flyga…