Superbt, Segerstam!

sibeliussegerstam

En fantastisk tolkning av ett mediokert verk. Det får bli sammanfattningen av Leif Segerstams och Malmö Operaorkesters framförande av Jean Sibelius Symfoni nr 2 i D-dur vid söndagens orkesterkonsert på Malmö Opera.

”Vulgär, slapp och obeskrivligt provinsiell.” Så beskrev den amerikanske kompositören och musikkritikern Virgil Thomson Sibelius andra symfoni. Jag har full förståelse för Thomsons åsikter men verket gjorde trots allt succé vid uruppförandet 1902 och har sedan dess hållit sin popularitet hos publiken och på orkesterrepertoaren. Det måste alltså ha betydligt större kvaliteter än vad Thomson så beskt skriver. Verket är Sibelius avsked till vad som då kallades ”Kalevala-realismen”. Han börjar blanda det tunga arkaiserande tonspråket med en mer personlig lidelsefull stil. Men det är fortfarande mycket färgrikt och blomstrande, ställvis snubblande nära pekoralens rand, långt ifrån återhållsamhet och symfoniska fulländning som han visar i de tre sista symfonierna.

Med Leif Segerstam som chefdirigent har Malmö Operaorkester vuxit till en mycket högklassig orkester; det är en ren fröjd att märka hur lyhörd den är mot sin dirigent och förmår omsätta hans intentioner med en exakt, fyllig och välbalanserad klangbild. Mestadels sitter ju orkestern dold i diket men det finns all anledning att ta tillvara de tillfällen då den visar upp sig i egen glans.

Helt naturligt kan Leif Segerstam sin Sibelius. Han grep sig symfonin an med stor omsorg, extremt noga med dynamiken, lät de yppiga passagerna blomstra men under tuktan; särskilt beundranvärd var hans behandling av dialogen mellan det mörka stråket och träblåset i andra satsen och den skimrande början av den melodiösa tredjesatsen.

Om Leif Seger18stravinsky2-articleInline-v2stams framförande av Sibeliussymfonin var mycket högklassig var det ännu bättre i Igor Stravinskys Symfoni i tre satser. Inträngade, starkt sammanhållen och totalt fri från överdrifter. Kompositionen finns med på min privata topplista; jag har hört den i åtskilliga versioner, både från estrad och som inspelning. Men jag kan inte komma på något bättre framförande än det som Leif Segerstam och Operaorkestern stod i för i söndags. Det var en ren njutning.

Och så den inledande Stravinskykompositionen: Cirkuspolka: för en ung elefant. Välspelad, naturligtvis, elegant och mycket underhållande.

Den här konserten var Malmö Operas bidrag till Music Around-biennalen som fortsätter den här veckan ut.