Två gånger Petrusjka

18stravinsky2-articleInline-v2Duo Bjarke Mogensen & Geir Draugsvoll: Petrusjka av Igor Stravinsky och Tango for Two av Jesper Koch; Palladium 9 oktober

Malmö Symfoniorkester och Petri Sångare; dirigent: Marc Soustrot; musik av Igor Stravinsky: Petrusjka, Konsert i Ess-dur ”Dumbarton Oaks”, och Psalsymfonin; Konserthuset 9 oktober

Petrusjka, Stravinskys musik till baletten om de de tre marionetterna: de två rivalerna och den vackra flickan, spelas inte alltför sällan. Men att den framförs samma samma dag i samma stad på två ställen måste ändå vara remarkabelt. I torsdags kunde man höra den på Palladium vid lunchtid med de två accordeonisterna (eller spelade de på det ryska dragspelet bajan, för en icke-kännare är det svårt att veta skillnaden) Geir Draugsvoll och Bjarke Mogensen. Och på kvällen samma dag var det dags för MSO med Marc Soustrot som dirigent att ta sig an verket.

Petrusjka kräver inte stor orkester, från början var verket tänkt som en burlesk för piano och orkester och Stravinsky skrev själv ett arrangemang för solopiano, som för övrigt är bland det mest tekniskt krävande man kan hitta i pianolitteraturen. Den version för två dragspel, om man nu törs använda den benämningen, som Geir Draugsvoll och Bjarke Mogensen framförde var underhållande, mycket intressant och musikaliskt högklassig. Dragharmonikor, av vilket slag det vara månde, är ju ganska övertonsfattiga; detta tillförde faktiskt en oanad skärpa till klangbilden. Och förutom den rent utsökta instrumentbehandlingen tillförde de två en extra dimension med uttrycksfull gestik och mimik; man såg hela historien framför sig. Duon spelade också Jesper Kochs ”Tango for Two”. Virtuost och elegant, men fasen vet om stycket har något större musikaliskt värde.

När Marc Soustrot på kvällen lyfte taktpinnen för Petrusjka hade han och orkestern redan framfört två andra verk av Stravinsky: den lilla Konsert i Ess-dur, ”Dumbarton Oaks” och Psalmsymfonin, den senare tillsammans med Petri Sångare.

Psalmsymfonin är tvivelsutan en av Stravinskys förnämsta kompositioner. Han skrev den 1930 då han lämnat den revolutionära primitivismen och närmade sig neoklassicismen. Orkestreringen är ganska säregen: mörkt stråk, blåsare, slagverk och två pianon.

Marc Soustrots framförande var mycket bra: lagom återhållet, mycket noggrant och med föredömlig klangbalans i orkestern. Till detta Petri Sångare, en kör som har växt i kvalitet var gång man hör den och nu ger ett närmast professionellt intryck.

När det så var dags för Petrusjka hade Marc Soustrot en fulltalig orkester framför sig. Han utnyttjade den till fullo och lade fram en version med mycket kraft, kolorit och dynamik. Tempot var högt och klangen i orkestern mycket fin. Men på något sätt bar inte framförandet ändå. Kanske var det för polerat; man saknade den unge, revolutionäre Stravinsky.