Halvannan timmes träblås

Malmö symfoniorkester smygöppnar säsongen med tre kammarkonserter som ska ge närbilder av orkesterns olika sektioner – stråk, träblås och brass. Alla tre verkade mycket intressanta men eftersom jag som alla andra är slav under Kronos, tiden, så fick det bli halvannan timme med träblås på Palladium i Malmö i fredags kväll. Dirigent var norrmannen Ole Kristian Dahl, fagottist med många järn i elden, bland annat coachar han träblåsmusiker och ger masterclasses över hela världen.

Programmet inleddes med Beethovens Oktett för blåsare, ett verk skrivet 1792, under hans tidiga period, och sedan bearbetat och utvidgat till hans första stråkkvartett. Man fortsatte med ”Célestes Schubertiade” av Jean Françaix och avslutade med Mozarts Serenad nr 10, ”Gran Partita”. En väl avvägd blandning med verk som inte spelas alltför ofta. Faktum är Jean Françaix var en ny bekantskap för mig. Jag känner till hans namn men har inte vad jag kan komma ihåg hört något av hans musik. Hur det lät? Klart melodiskt, läckert men inte uppseendeväckande, en fransk Leroy Anderson ungefär.

Det märktes att det var verkliga proffs som konserterade. Perfekt instrumenthantering med dito klang och stor musikalisk känsla. Framförandet av Beethovenoktetten var njutningsfullt utan reservation men Mozarttolkningen var inte riktigt i min smak; för mycket romantik och för litet rokoko, det lät som om man förflyttat verket 50 år framåt i tiden.