Fint träblås på Bosjökloster

höör1 (1 av 1)Förra veckan ägde Nordic Woodwind Encounter rum på stiftsgården i Höör. Omkring 60 studenter från musikhögskolor i olika delar av världen samlades till masterclasses för delar av eliten bland svenska och internationella träblåssolister. Det är något som inte gjort mycket väsen av sig (ursäkta den dåliga vitsen); hade ett evenemang av samma dignitet ägt rum inom idrottsvärlden skulle uppmärksamheten förmodligen ha varit betydligt större.

De intensiva studiedagarna avslutades i söndags med en konsert tillsammans med kammarorkestern Musica Vitae i Bosjöklosters loge. Programmets rubricerades som ”Mozart & Friends” (varför engelska just där?, ingen av vännerna var ju engelsman) och innehöll förutom musik av Mozart också av Vivaldi, Carl Maria von Weber och Domenico Cimarosa.

Till att börja med kunde man än en gång konstatera att Musica Vitae är en mycket skicklig ensemble. Det inledande framförandet av Vivaldis Concerto in D för stråkorkester hade all lätthet, pregnans och klangskönhet man kan önska; och som ackompanjerande ensemble till träblåssolisterna visade de på utmärkt förmåga till anpassning och stöd.

För att så många som möjligt av solisterna skulle få möjlighet att visa upp sig delade man upp de olika verken så att varje sats hade sin solist. Säkert bra för de uppträdande och på sätt och vis intressant även för publiken. Men också ganska förödande för verken som sådana: applåder och applådtack störde kontinuiteten och naturligtvis var det stört omöjligt att få fram en konsekvent tolkning. OK, visst var det ett slags skolavslutning men stundtals fick man intryck av att huvudsaken var inte att ge publiken en fullödig musikalisk upplevelse utan att så många som möjligt skulle få framträda.

Men solistskiftena ledde i en del framträdanden till lyckade resultat. Särskilt märkbart var det i Webers Klarinettkvintett för orkester (?) där Linda Johanssons djupt känslofulla och tonrika tolkning av Fantasia-satsen kompletterades mycket förtjänstfullt av Gustav Wetterbrandts humoristiska nästan ironiska och mycket virtuosa framförande av Rondot.

Och visst blev det många tillfällen då det genomgående tekniskt skickliga uppvisningsspelandet övergick i fullödigt musicerande: Bodil Kindlundhs eleganta menuetto ur Mozarts Fagottkonsert, Elisabeth Nilssons och Frans Hagermans fräscha spel i Cimarosas Konsert för två flöjter och – naturligtvis – Hermann Stefánssons underbara tolkning av adagiot i Mozarts Klarinettkonsert; men så är han ju också soloklarinettist i Kungliga Filharmonikerna och professor i klarinettspel.

Musik på Bosjökloster fortsätter nu på söndag med en önskekonsert med Helsingborgs symfoniorkester med Mats Rondin som dirigent och Carl-Jan Granqvist som presentatör.

Bilden: Klarinettisterna Linda Johansson och Gustav Wetterbrandt tackar för välförtjänta applåder.

Fint träblås på Bosjökloster

höör1 (1 av 1)Förra veckan ägde Nordic Woodwind Encounter rum på stiftsgården i Höör. Omkring 60 studenter från musikhögskolor i olika delar av världen samlades till masterclasses för delar av eliten bland svenska och internationella träblåssolister. Det är något som inte gjort mycket väsen av sig (ursäkta den dåliga vitsen); hade ett evenemang av samma dignitet ägt rum inom idrottsvärlden skulle uppmärksamheten förmodligen ha varit betydligt större.

De intensiva studiedagarna avslutades i söndags med en konsert tillsammans med kammarorkestern Musica Vitae i Bosjöklosters loge. Programmets rubricerades som ”Mozart & Friends” (varför engelska just där?, ingen av vännerna var ju engelsman) och innehöll förutom musik av Mozart också av Vivaldi, Carl Maria von Weber och Domenico Cimarosa.

Till att börja med kunde man än en gång konstatera att Musica Vitae är en mycket skicklig ensemble. Det inledande framförandet av Vivaldis Concerto in D för stråkorkester hade all lätthet, pregnans och klangskönhet man kan önska; och som ackompanjerande ensemble till träblåssolisterna visade de på utmärkt förmåga till anpassning och stöd.

För att så många som möjligt av solisterna skulle få möjlighet att visa upp sig delade man upp de olika verken så att varje sats hade sin solist. Säkert bra för de uppträdande och på sätt och vis intressant även för publiken. Men också ganska förödande för verken som sådana: applåder och applådtack störde kontinuiteten och naturligtvis var det stört omöjligt att få fram en konsekvent tolkning. OK, visst var det ett slags skolavslutning men stundtals fick man intryck av att huvudsaken var inte att ge publiken en fullödig musikalisk upplevelse utan att så många som möjligt skulle få framträda.

Men solistskiftena ledde i en del framträdanden till lyckade resultat. Särskilt märkbart var det i Webers Klarinettkvintett för orkester (?) där Linda Johanssons djupt känslofulla och tonrika tolkning av Fantasia-satsen kompletterades mycket förtjänstfullt av Gustav Wetterbrandts humoristiska nästan ironiska och mycket virtuosa framförande av Rondot.

Och visst blev det många tillfällen då det genomgående tekniskt skickliga uppvisningsspelandet övergick i fullödigt musicerande: Bodil Kindlundhs eleganta menuetto ur Mozarts Fagottkonsert, Elisabeth Nilssons och Frans Hagermans fräscha spel i Cimarosas Konsert för två flöjter och – naturligtvis – Hermann Stefánssons underbara tolkning av adagiot i Mozarts Klarinettkonsert; men så är han ju också soloklarinettist i Kungliga Filharmonikerna och professor i klarinettspel.

Musik på Bosjökloster fortsätter nu på söndag med en önskekonsert med Helsingborgs symfoniorkester med Mats Rondin som dirigent och Carl-Jan Granqvist som presentatör.

Bilden: Klarinettisterna Linda Johansson och Gustav Wetterbrandt tackar för välförtjänta applåder.