Välljud på Isidors kulle

huaröd3 (1 av 1)Malmöfestivalen har många poänger: mycket musik, många artister, grandiost folkmyller, stekos från alla världens hörn. Men en vecka Malmöfestival är fruktansvärt mycket. Därför flydde jag staden i lördags och begav till den del av östra Skåne som inte ens den vildaste mäklare kan kalla Österlen, till Huaröd och Musikmötet på Isidors kulle, ett evenemang som efter några års törnrosasömn nu åter väckts till liv.

Den drivande kraften bakom Musikmötet är Mats Rondin, framstående cellist och numera också dirigent, skapare av och ledare för Huaröds kammarorkester, en samling välmeriterade stråkmusiker från hela Sverige; ensemblen var naturligtvis en av hörnstenarna vid det fyra timmar långa evenemanget. Den fick sällskap med en räcka skickliga musikanter ur olika genrer där dunka-dunkat tacknämligt nog lyste med sin frånvaro.

Det blev en festival i miniformat, allt var värt att lyssna på, en del var underbart njutningsfullt, en del mer underhållahuaröd4 (1 av 1)huaröd6 (1 av 1)nde. Dessutom fick vi i publiken stifta huaröd8 (1 av 1)bekantskap med ett för de flesta okänt musikinstrument; theremin, en elektronisk apparat som uppfanns på 1920-talet; den har använts ganska ofta i studioproduktioner men sällan på estraderna; det är en theremin som spelar ledmotivet i tv-serien Morden i Midsomer. Men det har skrivits mycket för theremin och den är användbar även i annan musik. Det visade Carolina Eyck, virtuos på instrumentet. Hur det lät? Jo, intressant men mycket säreget. För att komma med en kulinarisk liknelse: som surströmming, njutbart i småportioner för vanliga dödliga men bara afficionados kan uppskatta det som huvudrätt.

Nu var Carolina Eyck och hennes theremin bara en del i det omfattande programmet. Hans Pålsson, den excellente pianisten, spelade solo verk av bland andra Chopin, Mendelssohn och Clementi. Och tillsammans med Mats Rondin ”In the silence of nature” av Staffan Storm, ett framförande som för mig blev en av höjdpunkterna.

Och Viktoria Tolstoy: härligt bett i rösten, enastående scennärvaro och nästan outsinlig energi, jazz av absolut toppklass. Och Bengan Jansson, en mästare i att jucka bälg och sångare med stor personlighet. Och Philip Jalmelid, musikalsångare med ett framförande av ”Anthem” ur Chess som kändes långt ner i tårna. Och den välljudande orkestern; och inte minst Mats Rondin själv, benådad cellist, intensiv dirigent och småputtrig konferencier. Och allt annat… Sällan har fyra timmar gått så fort trots halvkyligt gråväder med regn i luften.

Det är bara att hoppas att det blir fler musikmöten på Isidors kulle. Det är sådant som behövs som motvikt till dunka-dunkat.

Bilder:

överst:Mats Rondin i kostymkavaj och shorts leder Huaröds kammarorkester
andra raden från vänster: Viktoria Tolstoy, jazzdrottning med  bett  i  rösten; Bengan Jansson, dragspelsvirtuos och mycket  mer; Carolina Eyck med sin theremin