Höörsoperan imponerar

LA SCUOLA

opera med musik av Albinoni, Cimarosa, Galuppi och Pergolesi och recitativ av Viggo Edén och med libretto av Tord Nihlén

Regikoncept: Tord Nihlén; personregi: Matti Edén; dirigent: Viggo Edén; scenografi och ljus: Tord Nihlén; kostym: Ann Walton; commedia dell’arte-pantomim: Isabella Amirelli

Urpremiär på Kulturhuset Anders i Höör 7 augusti

Så otroligt välgjort det är! Det var min första tanke bara några minuter in på urpremiären av La Scuola, Höörs sommaropera 2014. Genomarbetad och stilfull scenografi, välgjorda kostymer och masker och en pantomim som ger illusion att vara så luftigt enkel och improviserad som bara åtskilliga timmar av mödosamt repetitionsarbete kan åstadkomma. Likaså klangen i orkesterensemblen: klar barockton med den lilla spetsighet som krävs, väl avvägd balans i stämmorna och friskt, mycket elegant tempo. Och sångarnas prestationer vittnade om omsorgsfull instudering och god förtrogenhet med materialet.

Lapptäckesoperor (eller patchwork som det heter på modern svenska) verkar ha blivit något av en fluga bland sommaroperorna i år. Men lapptäcken kan som bekant göras på olika sätt: Det går att klippa till några bitar hipp som happ och smacka ihop dem med textillim eller också välja bitar med omsorg, lägga ut dem i ett smakfullt mönster för att sedan noggrant sammanfoga dem till en tilltalande enhet. Viggo Edén och Tord Nihlén, de två skaparna av La Scuola, har valt den senare vägen. Musiken är vald för att ge ett homogent intryck; visste man inte bättre skulle man tro att de olika styckena härrör från samma kompositör och de binds samman av välskrivna recitativ. Och libretton är en självständig nyskapelse som bär på en historia med nog så aktuellt budskap, dessutom tätt formad efter musiken.

Samma noggrannhet finns också i regin: masscenerna är imponerande och Matti Edéns personregi är mycket bra: det är riktigt agerande, inte stolpig amatörteater man får uppleva. Och om de sångliga insatserna intet annat än gott: soloprestationerna får med beröm godkänt och ensemblerna är rent örongodis, kanske det bästa någonsin i Höörsoperans historia.

Viggo Edén och Tord Nihlén har tillsammans med alla andra medverkande, på och utanför scenen, ännu en gång visat att det skapa kvalitet även fjärran från de stora institutionsscenerna och att professionella och amatörer tillsammans kan åstadkomma storverk. Vi i publiken får ta med oss operans budskap att det går att påverka Il Capitano (det vill säga de styrande) till att inte försöka dränka kulturen.