Extranumret blev kvällens höjdpunkt

Malmö Konserthus 3 april: Malmö Symfoniorkester, dirigent Kazuki Yamada; solist: Xavier de Maistre, harpa. Musik av Beethoven, Glière och Elgar.

 

Det var i extranumret det tände. Den franske harpisten Xavier de Maistre hade gjort bästa möjliga av soliststämman i Reinhold Glières Harpkonsert och tackade för publikens applåder med en underbar version av den gamla melodin Karneval i Venedig (mer känd som ”Min hatt den har tre kanter”) i ett otal variationer som visade både harpans stora klangregister och hans egen virtuositet och musikalitet.

Den lilla stunden var värd hela konsertbesöket som i övrigt kändes ganska likgiltigt. Jag hade enbart hört Glières Harpkonsert i inspelningar tidigare och hade ett svagt minne av att det inte var speciellt intressant. Minnet visade sig stämma, kompositionen var skriven i enkel senromantisk stil med en stark bismak av det tidiga 1900-talets salongsmusik, det skulle vara svårt att gissa att det var skrivet så sent som 1938. Det finns några intressanta passager i soliststämman men i övrigt flödar banaliteterna; det enda givande blev de vackra klangerna från instrumentet och solistens uppenbara skicklighet.

Aftonen inleddes med Beethovens Egmontuvertyr i ett mycket välspelat uppförande med precision och välmodererad kraft i orkestern; dirigenten Kazuki Yamada visade sig ha gedigen förtrolighet med Beethovens tonspråk.

I konsertens andra huvudnummer, Edward Elgars Symfoni nr 1 i Ass-dur, behöll Kazuki Yamada den fina orkesterklangen men han hade uppenbara besvär med verkets arkitektur; linjerna bröts omotiverat och särskilt i yttersatserna blev intrycket ställvis en aning förvirrat. Ganska förvånande egentligen, för så komplicerad är inte symfonin. Men det som kunde ha blivit nästan en timmes god musikunderhålllning ändade i vad som närmast kan beskrivas som likgiltighet.