En Mimi värd hela operabesöket

Boheme, Malmö Opera, 140311

Bohème, opera av Giacomo Puccini med libretto av Giuseppe Giacosa och Luigi Illica

Regi: Orpha Phelan; dirigent: Christian Badea; scenografi och kostym: Leslie Travers; rörelseregi: Lynne  Hockney; ljus: Thomas C Hase

Medverkande: Luc Robert, Olesya Golovneva, Vladislav Sulimsky, Daniel Hällström, Miklós Sebestyén, Maria Fontosh, Magnus Loftsson, Bengt Krantz med flera

Malmö operaorkester, Malmö operakör, Malmö operas barnkör, scenorkester

Premiär på Malmö Opera 22 mars

Olesya Golovnevas Mimi i Puccinis Bohème vid premiären på Malmö Opera är bara den värd hela besöket. Inte bara för rösten utan för hela gestaltningen. Hon verkligen är Mimi: alldagligt grå, sliten trots unga år, naiv, romantisk med enastående utspel. Rösten kanske en aning tunn men lysande klar och mättad av känsla. Hennes lysande insats kompletteras av den övriga ensemblens högklassiga prestationer. Och publiken svarade med ovationer som ville den riva teatern.

Produktionsteamet med regissören Orpha Phelan och scenografen Leslie Travers har flyttat operan till nutid men det är en kosmetisk förflyttning som mest består i att de medverkande bär nutida kläder. Handlingen tilldrar sig fortfarande i Quartier latin, som nu är bland det chicaste av det chica, inte i de områden i stadens norra delar där våra dagars fattiga bor; och stämningen i andra aktens stora masscen är mer ”fin de siècle” än dagens stressade gapighet och aggressivitet. Det blir, som vanligt i uppsättningar av Bohème, det myternas och litteraturens Paris som egentligen aldrig har funnits med som trots det alltid finns. Men kostymbudgeten kanske kunde hållas ner.

Scenografin har vissa kvaliteter: bohemernas lya är i första akten placerad högst upp i en stålkonstruktion som ger illusion av något under takåsarna. Sceniskt ger det intressanta vinklar och låter den intelligenta ljussättningen skapa ett mycket estetiskt skuggspel men akustiskt är det inte lyckat: rösterna får inget stöd från golvet och nyanserna försvinner i höjden. Andra aktens torgscen är en ren fest för ögat och dessutom en uppvisning i perfekt regi: att mitt i detta folkmyller skapa fokus precis där det ska vara.

Egentligen spelar kringverket inte någon större roll, det är berättelsen om ljuv kärlek i vidriga omständigheter och ond död som är huvudsaken. I sig en intrig värdig en Harlequin-bok men den hindras från att hamna i banalitetens träsk av den intelligenta libretton med alla dess finstämda detaljer. I många stycken blir det en slags vardag som många kan känna igen, det kanske är så illa att livet är en pigroman.

Och ensemblen i sin helhet svarar för en mycket högklassig presentation i både sång och agerande. Olesya Golovneva har redan nämnts. Hon sjunger mot Luc Roberts Rodolphe som efter en något pressad inledning svingade sig upp till en tenoruppvisning med höjd, kraft och lyster som i stort hade allt man kan begära och trovärdigt agerande därtill. Maria Fontosh gör en Musette med mängder av kilowatt i rösten och ett utspel som det slår gnistor om och Vladislav Sulimskys Marcel är härligt välsjungen och välporträtterad. Daniel Hällström får ut mesta möjliga av rollen som Schanuard; likaså Miklos Sebastyén som Colline, hans lilla aria till sin rock i sista akten var en verklig pärla.

Men mot en okänslig dirigent kämpar sångarna förgäves. Christian Badea hade bra klang i orkestern med tog alldeles för dålig hänsyn till den besvärliga akustiken i första akten; ställvis dränktes sången i orkesterljudet. Dessutom gjorde han medvetna pauser för att få publiken att brista ut i störande spontanapplåder i stället för att slå på snabbt och hålla kontinuiteten i föreställningen.

Utan tvivel blir Malmö Operas uppsättning en publiksuccé. Och konstnärligt håller den mestadels måttet med råge. Därmed är det bara att gratulera Malmö Opera till ännu en lyckad satsning.

Bilden: Olesya Golovneva som Mimi och Vladislav Sulimsky som Marcel. Foto:Malin Arnesson