Säsongens viktigaste konsert

Malmö symfoniorkester i Konserthuset 13 februari: Symfoni nr 9 av Gustav Mahler.

Dirigent: Vassily Sinaisky

 

”Säsongens viktigaste konsert”, påpekade min gode vän när vi lämnade konserthuset. Det är bara att hålla med honom. Ett av musikhistoriens storverk i en tolkning som inte lämnade något övrigt att önska; det är sådant som stannar i minnet.

Gustav Mahlers nia är väl inte den mest spelade av hans symfonier. Vissa kännare anser att den är för raffinerad: känsloutbrotten är välplanerade och de för tonsättaren så typiska ironierna är ställvis nästan koketta. Men man reversera dessa invändningar; symfonin är så nära absolut musik som Mahler någonsin kom. Den väcker inga bilder hos åhöraren, den skildrar inte känslor eller naturupplevelser, den refererar mycket lite till annan musik, den är sig själv nog, en produkt av Mahlers djupa musikalitet och storartade tonsättarskicklighet. Ska man hitta något liknande får man gå till Bachs sena verk.

Vassily Sinaisky tog i sin tolkning fasta på detta. Den var sparsmakad, nästan avskalad, perfekt säker i formen och noggrann in i minsta detalj. Första satsens inledande kaos fördes föredömligt över i en stilla resignerad ordning, ironin i andra satsens ländlerpastisch var elegant men inte påträngande, utlevelsen i tredje satsen noga kontrollerad och den avslutande adagiosatsen nästan överjordiskt skön. Det fanns inte en spricka i det väldiga bygget; det var mer än mästerligt.

Och orkestern, som tidigare svajat betänkligt i klangen visade vad den förmår med rätt dirigent. Stråkarnas ljudmatta var så tät att man nästan kunde ta på den, både trä- och bleckblås distinkta utan spår av skrällighet och slagverken exakta in i minsta nanosekund. Som åhörare gläds man åt att den stora kompetensen trots allt finns kvar. Det är bara att hoppas att de räknenissar som till syvende och sist bestämmer inte av pur snålhet förhindrar fortsatta sådana här musikaliska upplevelser.