Lägg in rödbetor till höstens och vinterns middagar

Nu är det dags att skörda! Och även den som inte har egen trädgård kan hitta godsaker, på torget eller i butikernas grönsaksdiskar – eller kanske via någon vän som har en riklig skörd och inte själv hinner ta vara på allt. Själv fick jag fantastiskt fina rödbetor, polkabetor och gulbetor av en god vän med kolonilott, så nu har jag lagt in en laddning som står svalt och väntar på att serveras till höstens och vinterns kalops, pyttipanna och mycket annat.

Inlagda rödbetor på klassiskt vis

Den här inläggningen passar till alla betor. Den här gången gjorde jag den på polkabetor. De förlorar sina vackra ränder vid inläggningen men blir i gengäld vackert rosa.

5 mellanstora betor
1 dl ättiksprit, 12 %
2 dl strösocker
3 dl vatten
4 kryddpepparkorn
6 kryddnejlikor

Gör så här: Koka rödbetorna mjuka, ca 35 minuter. Häll av vattnet och spola av dom och låt ligga någon min i kallt vatten. Skala och skiva betorna, lägg dom i en ren burk. Koka upp alla ingredienserna till lagen och låt sjuda någon minut medan du rör ut sockret. Häll den varma lagen över betorna tills dom är täckta och se till att kryddorna följer med. Sätt på lock och förvara kallt. 

Betor med kanel

Den här inläggningen gjorde jag på gulbetor, men även den funkar förstås lika bra till andra betor!

1 kg betor av valfri sort

Lag:

1 1/2 dl ättiksprit 12 %
5 dl vatten
2 1/2 dl strösocker
1/2 tsk vitpepparkorn
1 kanelstång

Gör så här: Koka betorna ca 30 min tills de är precis mjuka. Häll av vattnet och låt dem svalna något. Skala under rinnande kallt vatten. Klyfta betorna och lägg i burk med lock.

Blanda ingredienserna till lagen och koka upp. Täck betorna med den heta lagen och sätt på locket. Ställ kallt minst 12 timmar.

Prova en surströmmingsklämma!

Surströmming har kanske inte världens bästa rykte bland oinvigda, men det är en svensk klassiker som är väl värd att prova. Visst, lukten lämnar en del övrigt att önska, men smaken är helt annorlunda och med rätt tillbehör är det en ren delikatess. Och det finns faktiskt små knep för att öppna en surströmmingsburk utan skvätt och kladd!

Surströmmingen har, som så många andra klassiker och delikatesser, sitt ursprung i nöden i det gamla Fattigsverige. Fattigdomen krävde noggrann planering och hushållning inför vintern, och kanske i särskilt hög grad just i Norrland med det kallare och kärvare klimatet. Men eftersom salt var dyrt fick norrlänningarna komma på ett annat sätt att konservera och bevara strömmingen. De jäste den istället, vilket kräver mindre salt.

Jäsning – fermentering – av livsmedel är en mycket gammal konserveringsmetod som funnits i tusentals år. Den äldsta fiskfermenteringsanläggningen man känner till låg i södra Sverige för cirka 9 000 år sedan, enligt wikipedia. Det har jag faktiskt aldrig hört talas om tidigare men däremot känner jag väl till att det fanns industriell syrad fisk som användes för att producera fisksåsen garum i romarriket.

Smidigast är att köpa surströmmingen i filéer – då slipper man rensning och sådant. Och burken öppnar man enklast genom att vinkla den så att spadet rinner ner, och sen göra det första hålet på den sida som vinklats upp – då brukar det oftast bara pysa ut lite luft.

Man kan också linda in burken i en massa hushållspapper (eller kanske en ren handduk som är på väg att kasseras). Häll sedan av spadet och skölj fisken noga.

Klassiska tillbehör till surströmming är smör, kokt potatis (helst mandelpotatis), västerbottenost, gräddfil, tomater samt hackad rödlök eller gräslök. Man kan servera strömmingsfiléerna på tallrik med tillbehören, men ännu vanligare är nog att servera den med tunnbröd i en så kallad surströmmingsklämma.

En surströmmingsklämma gör du så här:

Bred smör på en bit tunnbröd (hårt eller mjukt är en smaksak). Lägg på ett lager skivad kokt kall (eller ljummen potatis) och peppra lite. Fördela 1-2 surströmmingsfiléer, hackade i mindre bitar, över potatisen och garnera med hackad eller tunnskivad lök, en klick gräddfil och gräslök. Ät och njut med en ljus lager eller mjölk till.

Det är också gott att servera kex och ost, eller kanske en ostpaj, till surströmmingsskivan. 

 

Välkommen augusti, med kräftor och annat mumsigt…

Nu är jag tillbaka i vardagen igen efter några veckor semester – eller ”hemester”, som det ibland kallas när man tillbringar semestern hemmavid. Fast jag kallar det aldrig så. Om jag ska vara ärlig tycker jag att det är ett väldigt dåligt och till och med provocerande ord, detta ”hemester”.

Att överhuvudtaget skapa ett nytt ord för att semestra hemma antyder ju att semestern liksom bara måste tillbringas någon annanstans, och det stör mig. Det finns massor med människor som av olika skäl sällan eller aldrig kommer iväg på semestern, utan som nästan tillbringar varje semester hemma. Ska de inte få känna att de semestrar lika mycket som alla andra?

Jag upplever att ordet ”hemester” har uppfunnits av folk som i normala fall tillbringar semestern på alla möjliga och omöjliga platser – folk med gott om pengar och möjligheter – och som helt enkelt inte klarar av att semestra hemmavid helt obemärkt, som de flesta andra. De vill helt enkelt att det ska kallas för något coolt. Inte för att ”hemester” låter särskilt coolt (det gör för övrigt inte den engelska versionen ”staycation” heller), men det låter åtminstone lite mer märkvärdigt än att bara säga att ”jag ska stanna hemma på semestern”.

Nåja, det finns så mycket nyord nu för tiden. Själv var jag i alla fall hemma på semestern, vilket jag ofta är, och vilket man alltså kan vara utan att kalla det för något särskilt. En alldeles ypperlig semester!

Det hoppas jag att även du, bloggläsare, har haft. Och att du, liksom jag, ser fram emot de milda sensommarkvällarna och allt det goda som augusti bär med sig. Kräftor, till exempel – och varför inte surströmming? Jag vet att det är en tradition som normalt förknippas med Norrland, men man kan faktiskt njuta av denna goda (ja, faktiskt goda!) tradition även i Skåne! Premiär den tredje torsdagen i augusti, vilket i år blir den 19 augusti!

Men innan dess kräftor alltså. Som ju egentligen inte har någon lagstadgad premiär längre, men som fortfarande förknippas just med de mörka augustikvällarna.

De flesta av oss har inte förmånen att kunna fiska våra egna kräftor, inte heller att köpa de dyra svenska. Men misströsta inte! De frysta kräftorna som finns i butikerna duger alldeles utmärkt – och kokar du upp en ny lag till dem blir det mycket svårt att skilja dem från de svenska.

Lag till frysta kräftor

Satsen blir lagom till 1 kg kräftor

2 liter vatten
0,25 dl grovsalt
4 sockerbitar
1 dl porter eller liknande, t ex guinness
1 msk dillfrön
1 knippe dillkronor

Gör så här: Koka upp vatten, salt, socker och öl. Lägg i dillfrön och dillkronor och koka i 10 minuter. Låt lagen svalna, ta upp dillkronorna. Tina de frysta kräftorna något och häll bort den gamla lagen. Lägg ner kräftorna i den nya lagen. Ställ i kylskåp i 1 dygn så att kräftorna tinar helt i den nya lagen.

När jag var barn omfattade kräftskivan ofta rätter från det svenska smörgåsbordet, såsom köttbullar och Jansson och kanske en god omelett. Numera är olika typer av ostpajer, t ex Västerbottenpaj, en klassiker till kräftorna.

Västerbottensostpaj

Pajdeg

125 g smör
3 dl vetemjöl
1 msk vatten

Fyllning

300 g riven Västerbottensost
3 ägg
2 dl grädde eller gräddmjölk
1 krm svartpeppar

Gör så här: Sätt ugnen på 225°. Mixa smör och mjöl i matberedare till en smulig massa. Tillsätt vattnet och mixa ihop till en smidig deg. Tryck ut pajdegen i en pajform (24 cm i diameter). Nagga formen i botten och ställ in i ugnen ca 10 minuter. Vispa ägg och grädde, tillsätt osten. Smaka av med salt och peppar. Häll ostfyllningen i pajskalet och grädda ca 20 minuter tills pajen stelnat. Låt svalna och avnjut med kräftor och goda röror.

Bitte Assarmo
Ålder: 56 år
Bor: Stockholm
Bloggar om: Mat och bakning med skånsk husmanskost i fokus