Kvior!!!???

Råkade höra med ett halvt öra på TV4:s SOS-alarm härom kvällen. En äldre man hade ringt 112 och följande samtal utspann sig

– SOS alarm! Vad har inträffat?
– Jo, de´ e´  fjortan kvior ude o springer po vajen ve Glumslöv.
– Vad menar du? (säger den uppländske larmoperatören lite spetsigt)
– Du får jo larma ud polisen! (underförstått e du dum eller???)
– Jag förstår inte. Vad är det som har hänt?
– De e fjorton kvigor på vägen!
– Vad är det?
– Va? ….. ? Kvigor?
– Ja?
-Kvigor e jo ko´or som ente har fådd kalv. (underförstått e du dum eller ???) Dom e ude po vejen! Ja har ringt te äjaren.
 – Har de inte fått kalvar? Hur vet du det?

Kvior?             Ente kvia!

 

 

 

Ännu mer om kattungar

Minns ni den här lilla krabaten? Så mager att den inte troddes överleva natten och så rädd att den darrade okontrollerat. En liten stund i makens stora hand hjälpte. En granne tog hand om den utan diskussion där på sena kvällen. Den klarade inte torrfoder, men en liten burk blötmat slank lätt ner. Natten tillbringade den i dotterns säng, kattmjölk inhandlades och lapades under dagen.

 

Och 24 timmar efter räddningen lekte den med allt i närheten. Lite vingligt men den dock …

Mer om kattungar

FORTSÄTTNING FRÅN FÖREGÅENDE

MEN så en kväll tidigt på vårkanten hände det som bara inte får hända …

En kväll var Nisse borta när matte kom hem! Efter en stund upptäcktes att ett fönster stått öppet och de misstänkte att han av nyfikenhet tittat ut och trillat ner. De ropade, letade och lyste med ficklampor i alla vrår i stallar och lador, men när det började mörkna gav de upp och ringde till grannarna. Nej ingen hade sett Nisse.
Plötsligt kom en av dem med en gammal och medtagen katt han funnit vid vägkanten. Det var inte Nisse. De körde hem igen för att kontakta veterinär. Katten mådde inte alls bra. Bara en liten stund senare kom de tillbaka! De hade sett blänket av kattögon i en vägkrök på väg hem, men också sett katten springa iväg. Färg? Nä, i skymning är alla katter grå.
De körde dit och gick försiktigt längs vägen och ropade och lockade på honom. De lät ljuset från ficklamporna svepa över både vägrenen och ut över åkrarna. Och plötsligt – reflexer från kattögon! Han släpade sig fram ur ett buskage!

”Han kom sakta emot oss på tre ben. Vänster framtass hängde blodig och obrukbar. Han var ordentligt smutsig och jämrade sig när vi tog i honom. Istället för att lyfta honom så föste vi med lätt våld in honom i transportboxen och for naturligtvis iväg till närmaste djursjukhus”.
Två tår var illa skadade, men bedömdes ändå inte vara så akut att de skulle opereras där på natten. De skulle återkomma dagen efter.
”Han låg i min famn hela resten av natten och spann intensivt av smärtan och chocken. Naturligtvis också av lättnad över att vara hemma i trygghet igen”.
 Tillbaka på djursjukhuset dagen därpå opererades två tår bort. Matte tog ledigt från jobbet resten av veckan för att sköta om sjuklingen. Att han uppskattade det väldigt mycket visade han genom att följa henne vart hon än gick och vad hon än gjorde. Såret skulle tvättas två gånger dagligen och så skulle han ha krage. Det var inte alls populärt, så den struntade de i. Sysselsättning gav honom ingen tid att slicka på såret och trötthet som måste sovas bort. Han tillfrisknade kroppsligt ganska fort, men chocken satt i länge.

Några år senare kom en ny katt till gården. Denna gång en ungkatt med mycket lång, tunn och lurvig päls. Innepäls med tovor. Även denna var tam. Han fungerade inte alls tillsammans med Nisse och omkom på ett tragiskt sätt. På hösten 2019 sågs så Morris första gången. Liten, ensam, rädd och mycket, mycket hungrig. Han har anpassat sig väl. Nisse tolererar honom, men de går inte i vägen för varandra.

 Igår fanns plötsligt denna knäpptysta, hungriga, ensamma och skräckslagna lilla kattunge i en av ladorna. Den hade tryckt sig in i ett hörn, nästan omöjlig att se. Hur hade den hamnat där? Ingen kattmamma har synts till.

Kattungar

Disa flyttade in hos en väninna en sen och stormig höstkväll för några år sedan. Hon bor på en stor och ensligt liggande gård, så ensligt det nu kan bli på den tättbefolkade skåneslätten.
Hon skulle just starta diskmaskinen när hon hörde ett konstigt ljud. Trodde det var vinden, eftersom det blåste hårt. Zita, schäfer/new foundland, låg kvar i sin korg och reagerade inte. Lite senare hörde också maken ett ljud som verkade komma från ytterdörren. Han öppnade och in smet en liten rödbeige kattunge de aldrig tidigare sett! Den sprang rakt fram till Zitas matskål och åt glupskt av de stora bitarna och hoppade sedan upp och la sig mellan hennes framben! Helt orädd! Zita reste lite på sig, spetsade öronen och tittade ner på den lilla, lilla runda och lurviga saken som plötsligt och oväntat kommit in. Hennes vädjande blick sa
”Vad i all världen ska jag göra åt detta?”
Kattungen sökte och fick värme långt in i Zitas tjocka päls. Hon verkade inte överförtjust, men slickade sedan lite tveksamt på den och kattungen bara njöt fast det råkade vara mothårs och spann högljutt.
Den fick stanna över natten och dagen efter kontaktades grannarna, men ingen saknade en rödbeige liten katt. Alla hade svartvita eller gråspräckliga och ingen kände till någon i närheten som kunde vara ägare. Till slut kom de fram till att någon måste ha dumpat den vid vägen – en mörk, stormig och regnig kväll sent på hösten! Då är man desperat.
Hon, för de var övertygade om att det var en liten hona, döptes till Disa och fick naturligtvis stanna. Sedan gamla katten Petrus dött några månader tidigare hade de på allvar funderat på att skaffa en ny och nu hade det kommit en!
Disa visste hur man skulle bete sig inomhus. Hon installerade sig vid fotänden i sängen och hittade vant till sandlådan i badrummet. Nemas problemas!
Hon befanns så småningom istället vara en gosse. Lilla Disa blev därmed en liten Nisse och kastrerades, ID-märktes och registrerades. Han var innekatt hela vintern, men planen var att han skulle få välja själv. Det finns ju inga trafikerade vägar i närheten så de bedömde att det inte var någon fara.
MEN så en kväll tidigt på vårkanten hände det som bara inte får hända …

FORTSÄTTNING FÖLJER

Falska ögon

… är kända inom fågel- och fjärilsvärlden sedan länge. Ett försvar mot fiender. Kan katter ha något liknande? Jag måste erkänna att jag aldrig tänkt den tanken – bara beundrat deras strimmor i pannan. Nästan identiska på alla gråspräckliga katter. Kan de fylla en funktion utöver att vara vackra?
En läsare, Roland Jakobsson, har sänt mig en intressant artikel om just det. Jag publicerar den nedan i sin helhet och med författarens tillstånd.

Den 10/12 2018 var det kallt i Borås under dagen. Grannens katt (Vilda) stod utanför porten till flerfamiljshuset och gnydde för att hon ville in. P g a kylan fick hon komma in i min lägenhet istället och omsider somnade hon på soffan. I mörkret trodde jag att hon var vaken, med öppna ögon, men efter en närmare kontroll så visade det sig att katten hade ögonliknande teckningar i pannan som gav en illusion.

Vid webbsökning över bilder så visade det sig att den typen av teckning i pannan är mycket vanlig hos tamkatter men förkommer även hos lodjur. Däremot kunde jag inte hitta något sådant hos lejon.

En känd professor i kriminologi brukar säga ”tro aldrig på slumpen”, och det brukar även vara så bland organismer att vanliga egenskaper fyller syfte för artens och individens överlevnad.

Flera av varandra oberoende nätkällor påstår att katter kan sova upp till 15-20 timmar/dygn, och då skulle det kunna finnas ett selektionstryck mot att en sovande katt ger intryck av att vara vaken.  Därmed skulle den framstå som ett mer svårfångat byte för en predator.

Att katter och lo har denna pälsteckning skulle kunna bero på att de inte (alltid) är toppkonsumenter, och därmed behöver skydda sig mot predatorer. Lejonet som däremot är toppkonsument behöver inte skydda sig mot rovdjur, undantaget om det rör sig om inomartskonkurrens.

Många brukar ifrågasätta om en sådan här marginellt fördelaktig egenskap skull bli så vanlig i en population. Dock kan man matematiskt bevisa att en obetydlig egenskap med tiden kan slå igenom på ett kraftfullt sätt.

Om vi antar att katter med de ”falska ögonen” får 1 % fler avkommor i nästa generation (p g a att bärare av egenskapen har högre överlevnad) så kommer ju inte egenskapen på kort sikt få något större genomslag. Om vi istället skulle räkna på vad som händer om utvecklingen fortsätter med samma takt i 100 generationer så skulle egenskapen öka med faktor (1,01)100 = 2,7. 100 generationer för katter skull grovt gissat kunna vara 400 år, om den genomsnittliga åldern hos födande katthonor är fyra år. 400 år för evolutionen hos däggdjursarter är i sammanhanget en mycket kort tid.

Jag har varit i kontakt med tre olika forskare som är disputerade inom zoologi, och ingen av dem känner till denna möjliga egenskap hos tamkatter. En av dem (Urban Olsson, GU) hävdar att det borde kallas för occipitalansikte. När jag gjorde snabbsökningen occipital face cat så kunde jag inte finna några exempel på att fenomenet beskrivits.

Att publicera en artikel om ett tamdjur motiveras av att tamkatten inte är helt och hållet domesticerad. De flesta av dem lever ute stora delar av dygnet och utsätts därmed för ett selektionstryck av bl a räv, större rovfågel och lo. Många kattägare har ju erfarenhet av att deras husdjur rätt vad det är försvinner. Om vi inhämtar kunskap om tamkatter skulle det även kunna förklara olika egenskaper hos deras vilda släktingar.

Roland Jakobsson
Fil mag biologi

Rolands katt t v har ”falska ögon” liksom min egen Hasse och Bosse

 

Om bör och skall

Mer om Jordbruksverkets föreskrifter och allmänna råd om hållande av hundar och katter.

I FaceBook-inlägg och andra forum är det många som hänger upp sig på att det står att man bör –  inte att man skall. Alltså i föreskriften står Katter som rör sig fritt utomhus bör vara kastrerade, steriliserade eller på annat sätt förhindrade från att kunna föröka sig okontrollerat.
I lagar och föreskrifter står alltid bör och det är inte vad vi i dagligt tal menar med bör. Alltså att man ”kan ju göra det om man vill”. Det betyder alltså skall och inget annat.
En som på ett föredömligt sätt rätat ut en hel del frågetecken kring föreskrifterna genom direktkontakt med Jordbruksverket är  https://bettinaberor.blogspot.com/2020/  Läs och lär!

Kattvärlden verkar ha gått i spinn …

… över Jordbruksverkets föreskrifter och allmänna råd om hållande av hundar och katter (SJVFS 2020:08). Så här skrev en förening
” Att släppa ut sin fertila hankatt eller honkatt är inte tillåtet enligt nya föreskriften som gäller från och med 15/6 2020.”
SVEKATT skrev först såhär
”Ett efterlängtat krav träder snart i kraft! Idag släpper Jordbruksverket ett pressmeddelande gällande de nya föreskrifterna för hund och katt som vinner laga kraft den 15 juni. I de nya föreskrifterna kommer det bli ett krav att man som ägare ser till att hålla sin katt kastrerad, eller på annat sätt ser till att hindra att katten förökar sig. Detta är ett kliv för katternas status och förhoppningsvis kommer kravet ge en effekt vad det gäller antalet hemlösa katter i Sverige.”
Och någon dag senare förtydligades att.
 ”Föreskrifter – de är en del av djurskyddslagen, de är man absolut skyldiga att följa som djurägare till 100%” .
Det efterlängtade kravet har nämnts flera gånger i Rapport, Aktuellt och TV4-nyheterna. Och naturligtvis i tidningar med djuranknytning. Fast är det nu så mycket att yvas över egentligen?

Av 22 sidor text handlar 9 sidor om enbart hundar, 5 sidor om enbart katter, 3 sidor om mått och förvaringsutrymmen, 2 sidor är innehållsförteckning osv.

Avsnittet Särskilda krav för hållande av hundar och katter utomhus (20 rader) trodde jag skulle handla om katter i TNRM-grupper, gårdskatter och liknande. Men nej, det handlade om utelevande hundar och katter inom inhägnat område. Självfallet viktigt det också! Hur många har sådana katter?

Det jag menar att kattföreningar och journalister har gått i spinn över är de här små undangömda raderna i 6 kap:
2 § Djurhållaren ska vidta nödvändiga försiktighetsåtgärder för att förebygga oplanerad, oönskad eller överdriven reproduktion av de djur som han eller hon ansvarar för.
Allmänna råd till 6 kap. 2 §:
Katter som rör sig fritt utomhus bör vara kastrerade, steriliserade eller på annat sätt förhindrade från att kunna föröka sig okontrollerat.

Ingenting om ID-märkning och ägarregistrering. Det är nog så att ansvariga kattägare redan tar hand om sin katt på detta sätt. De andra kommer inte att bry sig nu heller. Och så är det kostnaden. Har man ex vis 15 katter på en gård kostar det ca 25.000 att förhindra fortplantningen på alla! Eller som en gårdsägare uttryckte det ”Varför ska jag lägga pengar på det. De springer ju ändå ut på vägen och blir överkörda!” Föreningarna för förvildade katter lär få fortsätta sitt ideella arbete!

Hur man räddar katter med strumpbyxor

Det var en gång en liten kattunge som tultade omkring på gräsmattan utan mammas uppsikt. Den fann ett intressant hål i marken nära villans vägg och det måste ju undersökas. Det var ett smalt rör kanske 20 cm i diameter, kanske 1,5 meter djupt, och ner trillade den lilla kattungen. Nu var det inte intressant längre. Den skrek högt och hjärtskärande. Matte hörde och kunde efter en stund lokalisera var ljudet kom ifrån. Locket hade på något sätt lämnat röret. Hur få upp katten?
Brandkåren kunde kanske hjälpa till? Jovisst, men hur? Och det skulle bli dyrt – mycket dyrt!
Samtal till dottern, som omedelbart lämnade sitt arbete och körde till gården. Det var många tankar som for genom huvudet. Hissa ner en liten, liten korg? Nä den skulle hamna ovanpå katten. Snöre med ögla? Nä den kunde strypas. Fylla röret med vatten? Skulle den flyta upp som en kork? Tveksamt. Fanns det någon böj på röret? Och vart ledde det i så fall?
Hon tittade ner i röret. Kattungen skrek allt högre. Hur länge hade den suttit där? Tack och lov hade den inte gått vidare i anslutningsröret.
Då tändes det plötsligt en glödlampa. Hon slet av sig strumpbyxorna, smetade in fotänden med god blötmat och hissade ner dem i röret. Kattungen åt upp maten och satt kvar och tittade efter mer. Det kom mer, men inte ända ner. Den måste sträcka sig upp och hoppa med alla de små sylvassa klorna ute. Och det gjorde den!
Upp kom den alltså hängande i strumpbyxan, lyckligt smaskande på maten! Numera sitter locket ordentligt fast och med en cementplatta ovanpå!

Jag hade kanske fel 27/4 …

… när jag skrev att fästingar inte har några naturliga fiender. En enkel googling säger att
”Fästingar har många naturliga fiender. Man har kunnat konstatera att parasitsteklarskalbaggar (bl.a. jordlöpare och kortvingar), enkelfotingarfåglarspindlar (bl.a. vargspindlar) och myror (bl.a. ettermyror) äter fästingar.”

MEN
Naturhistoriska riksmuseet skriver såhär på https://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/fragajourhavandebiolog/aktuellfraga/fragasvar/vilkenfunktionharfastingen.9005238.html

”Det finns nog inte så många andra djur som tycker att fästingar är nyttiga för dem. En del djur äter fästingar ibland, men knappast något djur behöver äta just fästingar. Men fästingar finns för sin egen skull och struntar glatt i det.
Fästingens affärsidé fungerar uppenbarligen i naturen. Deras utseende, fysiologi och beteenden fungerar tillräckligt bra för att resultera i fästingbarn och fästingbarnbarn. Vilka djur som är nyttiga beror väldigt mycket på vem man frågar.”

Mera möss

 Det var en gång två små möss som var ute på skogspromenad i vårsolens sken. De njöt precis som vi människor brukar göra när vårsolen värmer, det är alldeles tyst och vindstilla och man tycker hela naturen håller på att vakna till liv efter en lång vinter. De följde ett hjulspår. Skogen stod tät och oändligt hög på båda sidor. Inga fiender varken syntes eller hördes och de gick långt för att söka sig en ny bostad. Solen gick sakta ner bakom grantopparna och det blev hastigt mörkare.
Plötsligt sveper en fladdermus hastigt över deras huvuden. ”Åh, titta!” pep den ena lilla musen, ”en ängel!”

Monica Misra
Namn: Monica Misra
Ålder: 60+
Bor: Malmö med lantställe i Mellanskåne.
Bloggar om: Katter och andra djur, djurskydd, djurs rätt och välbefinnande, med mera.
Kontakt:kattbloggen@outlook.com