Kattvärlden verkar ha gått i spinn …

… över Jordbruksverkets föreskrifter och allmänna råd om hållande av hundar och katter (SJVFS 2020:08). Så här skrev en förening
” Att släppa ut sin fertila hankatt eller honkatt är inte tillåtet enligt nya föreskriften som gäller från och med 15/6 2020.”
SVEKATT skrev först såhär
”Ett efterlängtat krav träder snart i kraft! Idag släpper Jordbruksverket ett pressmeddelande gällande de nya föreskrifterna för hund och katt som vinner laga kraft den 15 juni. I de nya föreskrifterna kommer det bli ett krav att man som ägare ser till att hålla sin katt kastrerad, eller på annat sätt ser till att hindra att katten förökar sig. Detta är ett kliv för katternas status och förhoppningsvis kommer kravet ge en effekt vad det gäller antalet hemlösa katter i Sverige.”
Och någon dag senare förtydligades att.
 ”Föreskrifter – de är en del av djurskyddslagen, de är man absolut skyldiga att följa som djurägare till 100%” .
Det efterlängtade kravet har nämnts flera gånger i Rapport, Aktuellt och TV4-nyheterna. Och naturligtvis i tidningar med djuranknytning. Fast är det nu så mycket att yvas över egentligen?

Av 22 sidor text handlar 9 sidor om enbart hundar, 5 sidor om enbart katter, 3 sidor om mått och förvaringsutrymmen, 2 sidor är innehållsförteckning osv.

Avsnittet Särskilda krav för hållande av hundar och katter utomhus (20 rader) trodde jag skulle handla om katter i TNRM-grupper, gårdskatter och liknande. Men nej, det handlade om utelevande hundar och katter inom inhägnat område. Självfallet viktigt det också! Hur många har sådana katter?

Det jag menar att kattföreningar och journalister har gått i spinn över är de här små undangömda raderna i 6 kap:
2 § Djurhållaren ska vidta nödvändiga försiktighetsåtgärder för att förebygga oplanerad, oönskad eller överdriven reproduktion av de djur som han eller hon ansvarar för.
Allmänna råd till 6 kap. 2 §:
Katter som rör sig fritt utomhus bör vara kastrerade, steriliserade eller på annat sätt förhindrade från att kunna föröka sig okontrollerat.

Ingenting om ID-märkning och ägarregistrering. Det är nog så att ansvariga kattägare redan tar hand om sin katt på detta sätt. De andra kommer inte att bry sig nu heller. Och så är det kostnaden. Har man ex vis 15 katter på en gård kostar det ca 25.000 att förhindra fortplantningen på alla! Eller som en gårdsägare uttryckte det ”Varför ska jag lägga pengar på det. De springer ju ändå ut på vägen och blir överkörda!” Föreningarna för förvildade katter lär få fortsätta sitt ideella arbete!

Varför vänta?

Katt har setts ströva omkring i ett bostadsområde en hel höst och vinter – mager, tovig och bekymrad. En boende har förbarmat sig och ger den mat på balkongen. Den sitter på fönsterblecket och tittar och längtar in i värmen och tryggheten. Vill bli klappad … Får inte flytta in … Blir inte omhändertagen och kastrerad heller, eftersom det inte finns något stödhem som kan ta hand om den. Just denna förening för hemlösa katter anser att den ska klara sig själv därute tills ett hem står redo att ta in den. Varför?
Katten skulle må mycket bättre av att bli omhändertagen enligt TNRM. Kastrerad och återutsläppt. Ett litet frigolitbo på balkongen skulle den vara tacksam för. Matfrågan är ju redan löst. Varför inte göra det bästa av situationen istället för att förlänga djurets lidande. Risken är väldigt stor annars att föreningen får ännu fler små katter att ta hand om!

Industrikatterna i Eslöv

”Vad skaaa jag göra? Säg mig vad skaaa jag göra?” upprepade en gammal klient till mig. Det var länge sedan och hon har gått ur tiden, men ibland kan jag nästan höra hennes uppgiva röst. Lösningen i hennes fall var väldigt enkel, men hon visste sig ingen levandes råd och på grund av psykisk sjukdom kunde hon inte heller ta till sig någon information. Ja, vad ska JAG göra? Vad kan VI göra? Tillsammans? Vi har ingen Greta.

Höörs Hemlösa Katters blogg http://bapplar.blogspot.com/ innehåller mycket information om situationen för de övergivna, de icke önskvärda och de icke LÄNGRE önskvärda. Många av de kattungar som föds upp och säljs för en femhundring (okastrerade, ovaccinerade) är de som senare blir övergivna och kanske har turen, eller oturen, att tas omhand av en kattförening för övergivna och förvildade katter.

I Eslövs kattvänners FB https://www.facebook.com/groups/387084358069964/ är desperationen ibland överväldigande. Inlägget var publicerat i sin helhet i mitten av augusti, men verkar nu vara borttaget.
”Fick idag samtal av en bekymrad vän som sa: -detta måste du komma o se!
Vid ett garage på ett industriområde i Eslöv fanns det katter som behövde hjälp.
Kom dit såg 3 kattungar direkt och kom bara fler o fler.
Räknade upp till 15 kattungar.
Minst 5 vuxna magra honor ev någon dräktig igen. …”

Och jag vet inte hur man ska komma tillrätta med problemet.

Information? Jag försökte själv med föreläsning i Studiefrämjandets regi. Trots att den var gratis kom endast några redan engagerade. Vi utbytte erfarenheter.
Informationsbroschyr i brevlådan? Tas för reklam.
Kommunal hjälp? Inget intresse – inte ens med en liten infotext på hemsidan.
Kontakta fastighetsägare? Om man kastar sina sopor i rabatten kan man bli vräkt, men om man sätter ut sin icke längre önskade katt i samma rabatt händer ingenting. Likaså om man släpper ut sin fertila katt att para sig med vilken katt som helst i området. ”Katter måste få leva ett naturligt liv!” (ironi)
Kontakta företag i industriområden? Kanske. Det finns engagerade människor som kanske bara behöver en liten puff för att bli utmärkta som TNR-ansvariga.

Jag håller med http://bapplar.blogspot.com/ och min gamla klient. Vad ska man göra?

Stämma i bäcken? Jag menar innan nästa års parningssäsong.

Pengar till kastrering tycks vara en orsak. Är då priset 1.500 för en honkatt och 800 för en hankatt, eller däromkring, en oöverstiglig summa? Nej, det motsvarar 10 eller 15 dagens rätt! Eller några askar cigarretter. Ta med matlåda istället och sluta röka och snusa.
”Det har bara inte blivit av”. ”Jag har inte haft tid.” ”Hon löper ju inte så ofta.” Ja, det har jag hört ofta, men när jag erbjuder mig att ta hand om saken då blir det annat ljud i skällan! ”Oh, så snällt! Kan du göra det meddetsamma?”

Övergivna katter …

… ska från och med idag 1 april 2019 vara ett minne blott. Ny djurskyddslag träder i kraft och det ska nu stå i klartext att det är förbjudet att överge sitt djur. Ärligt talat har jag inte läst hela lagtexten. Men att det nu skulle gå att lagföra någon för det? Nej, det tvivlar jag på blir aktuellt. Har någon kattförening eller privatperson fått in någon övergiven katt med ID-märkning? Med andra ord ser jag det som en tandlös lag som den typen av människor blundar hårt för. Jag hoppas dock på det bästa. Jag har haft fel förr – många gånger.

Det finns en lag som förbjuder mobilprat vid ratten. Likafullt ser vi det varje dag.
En annan lag säger att man ska stanna vid STOPP. Många gör inte det med motiveringen att de värnar om miljön!

Om nedsatta fötter

Jag återkommer igen till att kattföreningarna går på knä.

Fann en avhandling av Anna Jönsson från 2012 där hon skriver att Alla organisationerna är ense om att det dock troligen aldrig går att få för många platser med tanke på det antal hemlösa katter som finns idag.” Det handlar om Göteborg och 2012! Har läget förändrats? Nej, tydligen inte eftersom man det senaste året nämner 150.000 herrelösa katter i Sverige mot tidigare 100.000. Ingen vet naturligtvis. Däremot verkar de aktiva i olika föreningar allt tröttare. Medelåldern verkar vara hög. Svag återväxt. Allt arbete görs utan ersättning, snarare tvärtom.
Fötter har satts ner vid ett flertal tillfällen av utmattade volontärer och privatpersoner. Nu senast var det i Aftonbladet https://www.aftonbladet.se/svenskahjaltar/a/qndGMO/jennie-raddar-overgivna-katter-inget-som-forandras
Utredaren av nya djurskyddslagen Eva Eriksson satte ner en fot i tidningen Kattliv nr 1:2010 och menade att ”det är viktigt att samhället skickar signal om att den som tar hand om en katt också har ett ansvar för den”. Har samhället gjort det tillräckligt kraftfullt under de nästan åtta år som gått?
Föreningen Höörs Hemlösa Katter (FHHK) har intagningsstopp pga utmattning mm och Smålandskatten suckar likaså och överväger att lämna verksamheten. Om alla dessa ideella föreningar för herrelösa katter gör allvar av att dra ner på eller lämna verksamheten, vad händer då?
Det kommer att bli en ”explosion” av övergivna katter och kattungar. Det kommer att ta något år innan de är lika många som då jag själv blev involverad i de oönskades värld för 10 år sedan.

Information har gjort nytta. Kattens status har hos höjts i vart fall hos de som är kapabla att ta till sig information och har en vilja att lära nytt.
TNR är de övergivna och förvildade katternas bästa vän, men motståndet mot TNR är fortfarande stort. Man skyller på att de kanske inte kan få regelbunden tillsyn 2 ggr per dag. Eller som veterinärförbundets förre ordförande Johan Beck-Friis uttryckte det ”Hur kan man utöva tillsyn över katter man inte ser!” Det tyder på grav okunnighet om både katter och kattföreningars verksamhet i TNR-grupper. Utan TNR har de ingen tillsyn alls!

SVEKATT skickade ut en enkät 2015 till katthemmen i Sverige med frågan: Hur många katttungar under 6 mån ålder tog katthemmen hand om?
87 katthjälpsorganisationer svarade att de tagit hand om och placerat 4.600. ”Om alla svarat hade det hamnat runt 6.000!” enligt SVEKATT.

Jag har fått indikationer på att KATTUNIONEN vill göra en ny undersökning. Vilka uppgifter tycker NI behövs för att få ett bättre underlag för antalet 100.000 eller 150.000?

GPS-halsband för katter …

… ja, det hade underlättat en hel del för katten i föregående inlägg. En kattförening hämtade ju katten, men igår såg trädgårdsägaren en efterlysning på katten i närbutiken. Jag uppmanade henne att ringa kattägaren och föreningen. Kommer hon att göra det? Kommer föreningen att återlämna katten?
Så enkelt med GPS! Då hade katten troligtvis varit hemma i trygghet!

Fick för ett tag sedan ett meddelande från Rasmus på  http://www.tryggpunkten.com angående just GPS:er och han undrade om jag tror att det kan vara något för kattägare. Det tror jag definitivt, speciellt om man släpper ut katten på egen hand i tätbebyggt område. https://tryggpunkten.com/collections/gps-for-katt/products/mini-a9-gps-for-katt

Kattföreningarna går på knä

Läs om ”explosionen” av övergivna kattungar på http://bapplar.blogspot.com/  Eller läs Djurskyddet Varbergs kommentar 18/7 på Eslövs kattvänners FaceBook https://www.facebook.com/groups/387084358069964/

Det speglar den verklighet som de flesta ideella kattföreningar lever i. Att hjälpa katter i nöd är ingen bagatell precis, men att konfronteras med besserwissrar är långt värre. Människor som vägrar att ta till sig den kunskap som finns hos proffsen, som inte har förmågan att se situationen ur kattens synvinkel. Jag har träffat dem, besserwissrarna, och de finns både utom och inom kattföreningarnas värld. Jag utsätter mig ogärna för dem igen.

En tam katt med fint halsband upptäcktes i veckan i en trädgård i Malmös centralare delar. Något hade filats bort i halsbandets metallbricka. Telefonnummer? ID-märkning? Eller kanske bara kattens namn?
Trädgårdsägaren ringde några föreningar. Endast en svarade i telefon och det räckte, för katten var sköldpaddsfärgad, en populär färg, och därmed lätt att finna ny ägare till. Föreningen kom omgående och hämtade den. Om den hade varit svart, eller ve och fasa svartvit, hade det inte löst sig lika lätt.

Minns ni FaceBook-katten från 3/1?

Det blev ett lyckligt slut både för den förre ägaren och katten. Jag hade ju svårt att bestämma om jag skulle kontakta den tidigare ägaren, som kanske ville veta vad som hänt katten eller förbigå med största möjliga tystnad. Han kunde ju vara bortglömd och ersatt av en ny.
Jag kontaktade förre ägaren och vi jämförde foton och visst var det samma katt! Hon visade sig vara en mycket trevlig och förnuftig person med samma inställning som jag. Katten skulle vara kvar. Ersatt var han på sätt och vis av 5 nya, som räddats från svält och umbäranden vid en ödegård. DE var övergivna. Att flytta ”gamlingen” hem till dem skulle bara ställa till problem. Han är en kaxig typ.
Dotterns första ord när hon såg honom:
”Va STOOOR han har blivit!”
Jo, det kan inte förnekas. Han går på höga ben och är lång som en limousine, som en väninna uttryckte det. En viss rondör har också inträtt under hösten. Han kommer att bli slankare till sommaren.

God fortsättning!

Det var länge sedan jag skrev något här i bloggen. Helgerna tog ut sin rätt, sviterna efter en ilsken förkylning likaså.

Alla tycks använda FaceBook – inte jag. Det lilla jag sett av FB har inte gett mersmak. Bara trams. Inte värt att spilla någon tid på. Men jag tog ändå en titt ”lillenyårsafton” när jag inte hade något bättre för mig.
Och så plötsligt i byns FB bland alla foton av omslingrade väninnor, utsträckta tungor, grimaser och andra mindre smickrande selfies fanns den. Efterlysning på en katt! Inlagt en vårdag 2013! Delat två gånger samma dag.

Den katten kom till vårt lantställe bara några dagar efter försvinnandet från förre ägaren. Helt säker på att det är samma katt kan jag naturligtvis inte vara, men likheten är slående och satte igång funderingar.
En helt vanlig lördageftermiddag rusade den rakt in i vårt kök och insisterade på mat. Den var mager, men i övrigt välskött och tam. Lappar på ICA, macken och några andra ställen gav inget resultat. Inte öronmärkt och inte kastrerad.
När den efter en vecka fortfarande var kvar och dessutom hade pissat in sitt nya revir var det dags att vidta åtgärder. Veterinärbesök med kontroll av chip gav inte heller någon ledtråd. Vi var eniga i beslutet. ”Den är övergiven”. Han kastrerades, tatuerades med nummer i vänster öra och registrerades. Trots den behandlingen, eller kanske tack vare, valde han att stanna hos oss och är fortfarande kvar efter nästan fem år.

Vad är nu bäst att göra?
1. Kontakta den tidigare ägaren, som kanske vill veta vad som hänt katten.
2. Förbigå med största möjliga tystnad. Han kan vara helt bortglömd och ersatt av en ny.

Jag måste utgå från vad som är bäst för katten. Men vad är bäst för den förre ägaren? Hon efterlyste visserligen sin katt på FB, men verkar inte ha lagt ner så hemskt mycket energi på att verkligen ta hand om och behålla sin katt. Den var ju varken ID-märkt eller kastrerad.
Ännu ett exempel på hur viktigt det är att ID-märka och registrera sin katt.

 

Ska vi försöka enas inför 2018?

I FHHK:s blogg http://bapplar.blogspot.se/ 9 december 2017 ställs frågan än en gång:
”med vilken rätt folk sitter och producerar katter varje år, ut i hemlöshet, död, och svält?”
Ungefär samma text fann jag under hösten 2016. Tar det aldrig slut.
En mardröm utan slut. Utöver alla de som tas omhand, så finns föräldrarna kvar därute – redo att ge liv åt fler. Plus många ungar som mycket snabbt får egna ungar.
Katthem och föreningar som tar hand om herrelösa katter finns det hur många som helst. Registrerade föreningar med org nr och styrelser, med revisorer som ska se till att insamlade pengar hamnar rätt, lösare sammanhållna grupper och så naturligtvis alla dessa privatpersoner som blir ofrivilliga kattägare.
Varför verkar det finnas fler informationssidor och artiklar om kattuppfödning än om hur man hanterar herrelösa och övergivna katter? Ska vi inte försöka enas om att göra 2018 till året då antalet herrelösa katter minskar istället för att öka?

Och titta vad jag fann på www.kattunionen.com !!! Länkar till många avhandlingar och examensarbeten vid Statens Lantbruksuniversitet SLU. Några handlar om just övergivna och herrelösa katter. Värt att notera, tycker åtminstone jag, är också att alla är skrivna av kvinnor. Liksom den positiva domen i Göteborgs kammarrätt i ett TNR-mål 2013-11-12 där samtliga ledamöter var kvinnor.
Saxat ur Inventering av ladugårdskatter … Vad är ladugårdskatter?
”tamkatter som lever i närhet med personer som tar på sig ett visst ansvar för utfodring av katterna och för att de har tillgång till byggnader för vila och skydd.

F d ladugårdskatt. ”Jag har bestämt mig!”

 En underkategori till ladugårdskatter/uthuskatter definieras kortfattat som huskatter som inte får vistas i bostadsutrymmen, utan enbart har tillgång till övriga byggnader eller katter som uppehåller sig på gården utan att få gå in i boningshus.
Den stora produktionen av kattungar leder till att populationen utökas, konkurrensen leder till mer aggressioner mellan katter och risken för att alla katter inte får tillgång till foder, vatten och skydd ökar.
Flera av de svarande i studien verkar anse att ladugårdskatter sköter sig själva och inte behöver ges varken mat eller veterinärvård, trots att gårdens huskatter i flera fall fick betydligt högre grad av omsorg.”
Vore intressant att veta varför det är så.
”Slutsats: Riktad information till lantbrukare angående vilka krav lagen ställer på dem som katthållare är en grundförutsättning för att uppfylla denna, då kunskapsnivån om lagstiftning gällande katter generellt sett visat sig vara bristfällig.”
Avhandlingen är från 2009 … Det är åtta år sedan! Har det gjorts någon riktad information? I vart fall ingen som hjälpt med tanke på vad FHHK skriver i sin blogg.

Monica Misra
Namn: Monica Misra
Ålder: 60+
Bor: Malmö med lantställe i Mellanskåne.
Bloggar om: Katter och andra djur, djurskydd, djurs rätt och välbefinnande, med mera.
Kontakt:kattbloggen@outlook.com